Lördag


Det var en vacker lördagmorgon när jag släppte ut hästarna idag. Marken var frusen och snön låg som ett tunt laget över gården. Hästarna tuggade sitt hö med soluppgången i bakgrunden. Det var ro för själen att bevittna. Jag trivs som fisken i vattnet i vårt stall.

Tequila trimmar på som vanligt. Det har blivit många vändor till ridhuset för henne på senaste tiden men det gäller att ligga i om vi ska kunna vara redo när tävlingarna börjar, det är inte långt kvar nu. Mycket fokus på markarbetet nu, bockar, studs och lösgörande arbete. Allt det där som alltid är så svårt. Att hoppa hinder är sällan ett problem men att få det att vara avslappnat på marken är mycket svårare än vad man kan tro.

Kakan vägrar fortfarande att dricka som hon ska så det blir många oroliga vändor till stallet varje dag och betydligt mindre portioner än vad hon behöver få i sig. Men jag hoppas att det vänder snart. Hon är uppenbarligen inte uttorkad så min förhoppning är att hon dricker precis det som hon behöver även om det gör oss alla galna och frustrerade.

Nästa vecka är jag tillbaka på Strömsholm. Redovisningar från praktiken. Det ska bli roligt att träffa alla igen. Höra om deras veckor och sen slängas in i vardagen igen. Njuta av sista tiden av programmet och göra det allra bästa utav det. Jag ser verkligen fram emot det här!

Det enda som är viktigt


Jag har aldrig uppfattat mig själv som en nojjig eller orolig hästägare. Jag är inte rädd att mina hästar ska gå sönder när de springer i hagen. Jag tror inte att de är gjorda av glas och behöver skyddas från världens hemskheter. Det är oviktigt för mig om de har lera från topp till tå när de kommer in från hagen, eller om jag glömmer ett par benskydd till ridpasset. Jag broddar inte ur när jag hoppar på fibersand och jag oroas sällan av sår och skavanker. Mina kompisar får gärna rida och jag tror inte på mirakelmetoder. Ju bättre vi rider ju bättre kommer våra hästar att må.

Men idag ville min oro inte lägga sig. Kakan var dålig och ville varken dricka eller bajsa. Aptiten var varierad men humöret var uppåt. Jag spenderade många timmar i stallet idag, med promenader och longering, fjäsk-matning och pyssel. Tillslut fick veterinären komma ut för att sonda i henne vatten även om något riktigt problem aldrig kunde konstateras. För hon var lika glad som vanligt. Men det gör ont att se på och fundera på vad som skulle kunna hända när någonting sånt här missas.

Det finns många saker man kan vara noggrann med när det kommer till hästar. Jag har provat på flera sätt, allt ifrån att sköta hästar i tävlingstall till ”industristall”, hästhållningen på ridskolan strömsholm och det egna sättet när du har ett gäng hästar att rida i skogen där ingen någonsin kommer att se dig. Det är skillnad helt klart, men det enda som egentligen är relevant är väl hur hästarna mår? Olika saker kommer alltid att prioriteras men jag är tveksam till om hästarna som får sina hovar lackade och svansen borstad innan ridpasset mår bättre än de som inte får det? Jag vet vilka saker som jag prioriterar och vart mitt fokus hamnar när jag är i stallet. Jag vet vilka detaljer jag aldrig skulle missa och vilka jag lätt ser förbi.

Med erfarenhet kommer prioriteringar och jag har gjort mina misstag. Dyra sådana, och dom tänker jag aldrig göra om. Så om skydden är skitiga när det är dags att rida ut är det mitt minsta problem. Det enda som är viktigt är att dom mår bra och att jag gör allt vad jag kan för att det ska förbli så. 

IMG_7721
Foto: Alexandra Sjöblom ©

2020 – Bring it on


Firade in det nya året tillsammans med delar utav klassen. Precis som jag har gjort de senaste två åren. Det tar mig tillbaka till det där första året i skåne, när vi tände tomtebloss vid tolvslaget på en parkering strax utanför flyinge samtidigt som vi såg fyrverkerierna färga himlen ovanför Södra sandby. Då kände vi i princip inte varandra, iallafall inte jag som bodde och umgicks med en annan del av klassen det första året. Tänk att några av dessa personer skulle komma att stå mig så nära nu när programmet lider mot sitt slut. Jag är verkligen lyckligt lottad att jag får spendera min vardag med människor jag genuint tycker om och inspireras av. Det är en lyx att få umgås med er varje dag ♥

2019 innehöll mängder av utmaningar, tuffa beslut och stora förändringar. Många tårar men kanske lika många skratt. Tveksamheter och mängder av frågetecken. Men såhär i efterhand är jag glad över att jag fått ta mig igenom allt det svåra, för det har gjort att jag kan se på saker ur nya synvinklar. Jag kan förstå att mitt värde inte sitter i andras åsikter om mig eller i mina prestationer. Jag känner mig tryggare och starkare, säkrare på vad det är jag vill och hur jag kan tillåta mig att prioritera mig själv i första hand – och att det inte gör mig till en sämre människa utan snarare tvärtom. Det bästa med 2019 var att jag fick chans att köpa Tequila och att Kakan efter många månader med boxvila och sen sjukhage fick börja sättas igång igen.

Jag går in i 2020 med höga förväntningar och stora drömmar. Jag ser fram emot att fortsätta umgås med personer som skapar ett mervärde i mitt liv, som uppmuntrar och gör mig till en bättre människa. Jag ser fram emot att slutföra hippologprogrammet och förhoppningsvis stå med en kandidatexamen i slutet av terminen. Jag ser fram emot att träna och bli bättre på det jag älskar att göra. Att sätta målen högt och göra allt för att nå dit. Jag ser fram emot att må så bra som det bara går och göra saker för att det ska fortsätta vara så. Det här kommer att bli fantastiskt och jag tänker inte tillåta det att bli någonting annat.

Tack 2019, du lärde mig mycket och jag är tacksam för både de mörka molnen och ljusglimtarna.

 

If you want to achieve greatness stop asking for permission


Vi har gått på ledighet och hästarna har flyttat hem till Kolbäck igen. Tror nog att dom tyckte att det var ganska skönt trots allt. Det är nog kanske mest jag som saknar tillgången till ridhus och gemenskap. När ledigheten är över så väntas en vecka till av praktiken innan jag kommer tillbaka till skolan igen för att dra igång min sista termin.

I och med att det numer är fruset i marken och jag vill hålla igång Tequila så kommer den kommande perioden att bestå av många turer till Strömsholms ridhus. Den här söndagen har vi varit och hoppat. Det känns roligt att saker blir bättre för var dag som går, vi har mycket som vi behöver arbeta vidare med men det känns att om jag håller mig kvar vid den här röda tråden så kommer vi att komma tillrätta med svårigheterna.

Kakan har gjort fantastiska ridpass på Skästa och är nu redo för livet som fyraårig och allt vad det kommer innebära. Hon avslutade sin träningsperiod med att hoppa en bana på 40cm. Hon har lärt sig mycket, främst har kanske framåtbjudningen blivit mer befäst och vi har delvis börjat hitta sambandet mellan hand och skänkel som leder oss mot någon typ av eftergift. För henne väntas nu några veckors vila för att låta allting sjunka in och låta kroppen återhämta sig. Jag ser verkligen fram emot våren tillsammans med henne.

Det är dags att planera för våren. Träningar, tävlingar, mål, drömmar och en fortsättning på allt det som redan har påbörjats. Ett avslut på dessa fantastiska tre år jag har haft tillsammans med min klass på Strömholm och på Flyinge. Det kommer att bli en fantastisk sista termin!

81042852_2482549628668654_4278396899855171584_n80715261_2458069114432253_7148600978290245632_n80675711_564242000798178_2768882991013822464_n

Vi räknar ner till jul


Snön försvann lika snabbt som den svepte sitt vita täcke över oss. En vintergalopp var precis vad jag behövde den här veckan. Byta ut ridhusväggarna och regnjackor mot vinterhandskar och ullstrumpor. Lägga på ett ländtäcke och låta motståndet från snön göra jobbet. Vi njöt den morgonen, både jag och Tequila, trots kylan som smygande letade sig in under kläderna. Men med en morgonsol mot snöns kristaller, det är inte mycket som kan mäta sig med det.

Praktiken fortsätter att rulla på och jag inser att det är dags att ta tag i de uppgifter som jag dagligen förtränger att jag har. Det är det jullovet är till för, att komma ikapp och lösa problem som man har skjutit framför sig. Jul och nyår är till för att nollställa, för att börja om, att kunna lägga saker bakom sig och för att samla energi inför en lång vår. Tyvärr vet jag att den här våren, den kommer gå fort och helt plötsligt ska jag vara vuxen. När skolan är slut ska jag stå på egna ben och jag vet inte alls vad jag vill eller vad meningen med någonting är. Jag vill bara vakna på morgonen och älska min vardag, det kommer alltid att vara målet, att ha någonting att som gör dagarna meningsfulla.

Dags att planera för våren är det iallafall. Men det kanske jag väntar till helgen med. Planera terminen med träningar, tävlingar och skolan utöver det. Planera för både min egen skolgång och för terminen på ridskolan. Hur jag på bästa sätt ska kunna lägga upp en terminsplanering för mina elever, vad de ska kunna och hur vi ska komma dit. Det är inte alltid så lätt men jag lär mig av både mina misslyckanden och av det som fungerar bra. Jag längtar verkligen tillbaka till skolan nu!

Ridskoleponnyn Nemo som jag fick låna på träning härom veckan!

Life is what happens when you are busy making other plans


Den första snön har täckt marken men jag gissar på att den kommer lämna oss lika hastigt som den kom. Bitande kyla i kinderna och ögon som tåras av vinden, vintern är inte en självklar favorit hos mig. Jag fryser alltid, hur mycket kläder jag än har på mig och mitt ansikte försöker nästan övertyga mig om att jag är allergisk mot kyla.

Det var längesen sist, och det beror på att inlägget på min telefon har bestämt sig för att inte längre fungera och det har tagit tid att orka bry sig tillräckligt mycket för att göra någonting åt det. Men vad har då hänt sedan sist? Jo faktiskt en hel del. Kakan har tagit sina första språng med ryttare på ryggen. Båda hästarna har åkt till min praktikplats på skästa gård för att kunna göra det mesta utav vinterträningen med tillgång till ridhus och tränare. Det kommer bli ett bra sätt att ladda upp inför vårens utmaningar. Jag har hunnit med att spendera alldeles för mycket pengar på Friends när Sweden horse show ägde rum och jag har hängt så mycket som det bara går i stallet. I övrigt flyter min Praktik på men jag längtar tillbaka till skolan. Efter våra skolhästar, efter bubblan som på något sätt blir på Strömsholm.

Jag tänker på framtiden varje gång jag spenderar mina måndagar på Köpings Ridklubb eller mina lördagar på Hallsta Ridklubb. Jag som aldrig ville undervisa. Jag ville ju bara arbeta med hästar och inte med människor. Men som jag trivs, det är bland det roligaste jag vet och jag känner mig inte längre främmande till att det kanske är så min framtid kommer att se ut. Det är inte det jag innerst inne vill men jag skulle nog bli ledsen om den delen försvann helt ur min vardag. Det är en lättnad att komma dit, ett sätt att tanka energi och ett sätt att koppla av och koppla bort.

Vem är jag om 10 år och var i livet befinner jag mig då? Allt det jag alltid drömt om är det egentligen det som jag vill ha? Hur ska jag 23 år kunna ha ens en aning om vad livet kan erbjuda och är jag överhuvudtaget modig nog att våga chansa? Massvis av tisdagstankar som snurrar där kvällen börjar övergå mot natt. Det enda som jag är fullständigt övertygad om är att jag vill spendera mina dagar tillsammans med mjuka mular och snälla ögon. På en plats där jag kan vara trygg och där jag utvecklas och inspireras mot att vilja ännu lite till.

The fears we don’t face becomes our limits

img_3186

Jag skriver så som jag skrev på min instagram: ”Glad över att jag dagligen skapar en vardag som jag trivs med, att jag formar ett liv som leder mig mot drömmar jag aldrig riktigt vågat uttala. Jag är så tacksam för att allt blev så bra, tacksam för alla som har hjälpt mig på vägen hit och tacksam för mina hästar.”

Det är faktiskt så. Jag gjorde en mängd stora förändringar i mitt liv under våren och sommaren. Allt det som jag gjorde var för att jag skulle kunna må bättre än vad jag gjorde då. Det var mycket i min vardag som inte fungerade då men som med ett antal svåra beslut kunde bli betydligt bättre. Det största jag gjorde var kanske framförallt att skriva på papperna och låta Tequila bli min egen. Därefter flyttade båda hästarna till ett och samma stall vilket gjorde att jag kunde spara mycket tid och energi som annars gick åt till att passa tider och planera dagarna så att allt skulle gå ihop.

Tequila avslutade i helgen sitt tävlingsår med fina rundor på hemmaplan och tar nu en veckas semester innan det är dags att planera för nästa termin. Under vintern ska vi arbeta vidare med dressyren, styrkan och avspändheten. Allt det där som ger sig till känna när vi kommer in på tävlingsbanan. Det är en lång bit kvar men det känns som att vi har hittat rätt i vart det är vi vill komma. Jag ser fram emot ytterligare ett år med henne.

Jag kan nog inte påtala tillräckligt många gånger hur tacksam jag är. För att jag har världens finaste människor i min omgivning, som alltid stöttar mig, ger mig glädje och energi. Som vill mig väl och som tar ner mig på jorden när jag tänker för stort. Världens bästa vänner som finns där när saker blir för tunga att bära. Som uppmuntrar och ställer upp. Min familj som hjälper till mer än vad de behöver. Mina hästar som varje dag lyser upp tillvaron. Utbildningen på strömsholm som ger mig möjligheter jag annars aldrig hade haft. Jag är enormt lyckligt lottad.

 

Hamre Ridklubb 9-10/11


Det har inte direkt varit varken min vecka eller min helg. Det är mycket som vi behöver träna vidare på innan det kommer att fungera på tävling, det är ett trappsteg vi ska kliva upp på nu. Ju mer välriden hon känns på marken ju svårare blir det för mig att styra på hinder. Min förhoppning är att vinterträningen ska hjälpa mig att hitta henne ännu mer och därifrån kunna ta med mig allt det in i nästa tävlingssäsong.

Tre starter gjordes på Hamre Ridklubb denna helg. I vår första klass 110cm, fick vi två stopp och en del andra fel. En mycket läskig grind satte käppar i hjulet men vi bestämde att rida 120cm ändå där vi kom ut med tre nedslag. En bättre runda men betydligt mer spänd än vad den hade behövt vara. Det är svårt för mig att hitta ett lagom tryck i henne och våga andas och komma tillbaka till den lugna ridningen när jag lagt upp tempot. idag startade vi 115cm och gjorde en bra och felfri runda. Kändes skönt att avsluta så!

Nästa helg kör vi Strömsholm på fredagen och därefter ser vi om hon får en kortare vintervila direkt eller om jag ska köra ett tag till innan hon får vila.

Foto: Jenny Johansson

En annan del av verkligheten


Som ett stort pussel, det gäller att hitta bitar som passar för att få vardagen att fungera. Jag lyckas trots att jag knappast kan förstå hur.

Jag har gjort min första dag på praktiken och det känns sorgligt att vara ifrån Strömsholm under så många veckor. Det är tur att jag får andas häst ändå. Jag kommer att göra min praktik på Skästa gård där jag hoppas på att kunna ta del av mycket bra ridning och kunskap som jag kan applicera både i rollen som ridlärare och som ryttare. Det finns alltid mycket att lära och det är kul att se en annan typ av verksamhet. Jag tror att det kommer att kännas mindre främmande så fort jag kommit in i det lite mer.

Kylan har tagit sitt grepp om västmanland nu och jag fryser så att tårna domnar och ögonen tåras. Jag undrar hur jag ska klara av den här vintern men uppenbarligen har jag hittat ett sätt att överleva alla tidigare år så nog ska det gå den här gången också. Jag ska införskaffa ett par långa chaps och hoppas att jag slipper köldutslagen i år.

Tequila gör en sista träning nu idag innan helgens tävling och sedan verkar det som att tävlingsterminen är slut och det är dags att påbörja vinterträningen. Det finns mycket som vi behöver arbeta vidare med men jag tycker att det ska bli väldigt roligt. Dock har jag anmält mig till nästa veckas tävling på Strömsholm men står som reserv i mina två första klasser och kommer jag inte med där kommer jag välja att stryka mig i söndagens klass.