Be kind for no reason


Jag har tur som har så bra vänner. Mirjam och Tequila har fått hänga ihop de senaste dagarna för att jag ska få möjligheten att kurera mig och bli frisk igen. Det har inneburit att jag inte har behövt göra någonting ansträngande alls och låtit kroppen vila upp sig. Tequila har fått göra gymnastikövningar och avslutade denna vecka med ett hoppass i solen. Så som tanken är nu är att hon ska hoppa mer inför tävling för att sedan vara utan hinder veckan efter. Jag hoppas att det ska göra att resultaten blir säkrare och att vi slipper nedslagen. För som det är nu är det alltid lite för roligt att hoppa när vi kommer på tävling.

I och med att skolan börjar imorgon så var jag tvungen att provrida min nya skolhäst som jag har blivit tilldelad. Så idag satt jag upp på Heartache I am, Mini, och red ett lättare pass på stallplan. Första känslan som jag fick säger att vi kommer att trivas ihop och jag längtar till att rida vårt första pass för tränare innan det är dags att fundera över hur vi ska lägga upp träningen i vår. Det kommer att bli roligt, minst sagt.

Vi mjukstartar imorgon med morgon-HAV (Häst och anläggningsvård) och därefter kursintro för examensarbetet och under eftermiddagen rider vi lektion tillsammans med våra unghästar! 

Drömmer efter våren

DSC_0252

Veckan har bestått av redovisningar från de praktikuppgifter som vi har haft. Så en redovisning av mitt utvecklingsprojekt som var Kakans inhoppning samt en redovisning av ett temaarbete där vi skulle hitta ett förbättringsområde antingen inom hästvälfärd eller arbetsmiljö och därifrån arbeta fram en lösning. Där valde jag att utveckla en arbetsmiljöpolicy och göra en riskinventering för några av de delar som ingick i det dagliga arbetet på Skästa gård.

Jag har dragit på mig en envis förkylning som gjort att jag valt att avstå från ridning de senaste dagarna. Jag vet att om jag inte vilar upp mig kommer nästa vecka att spela ut mig. Som tur är har Mirjam som är nyligen hemkommen från Tyskland velat rida extra så hon har trimmat Tequila ett par dagar för att jag ska kunna ta det lugnt. Hon behöver ridas inför näste veckas säsongsstart då hon tävlar två dagar på hemmaplan Strömsholm.

Vi har blivit tilldelade nya hästar inför den kommande våren och jag är upp över öronen glad för de hästar som jag kommer spendera den kommande tiden tillsammans med. Jag har fått tillbaka min unghäst Idento som jag hade under mitt unghästblock och jag har blivit tilldelad Heartache I am aka Mini som jag tänker prova för första gången imorgon. Detta innebär att jag under denna vår kommer att ha mina två egna hästar som har individuella mål samt att jag kommer kunna tävla tillsammans med mina skolhästar. Det kommer att bli så himla roligt att se hur saker och ting artar sig.

En presentation av hästar kommer när skolan kommer igång och jag fått känna in mig på dom båda. Tacksam till tusen, det här kan inte bli annat än bra!

Idento, *2013 e: cardento

2020 – Bring it on


Firade in det nya året tillsammans med delar utav klassen. Precis som jag har gjort de senaste två åren. Det tar mig tillbaka till det där första året i skåne, när vi tände tomtebloss vid tolvslaget på en parkering strax utanför flyinge samtidigt som vi såg fyrverkerierna färga himlen ovanför Södra sandby. Då kände vi i princip inte varandra, iallafall inte jag som bodde och umgicks med en annan del av klassen det första året. Tänk att några av dessa personer skulle komma att stå mig så nära nu när programmet lider mot sitt slut. Jag är verkligen lyckligt lottad att jag får spendera min vardag med människor jag genuint tycker om och inspireras av. Det är en lyx att få umgås med er varje dag ♥

2019 innehöll mängder av utmaningar, tuffa beslut och stora förändringar. Många tårar men kanske lika många skratt. Tveksamheter och mängder av frågetecken. Men såhär i efterhand är jag glad över att jag fått ta mig igenom allt det svåra, för det har gjort att jag kan se på saker ur nya synvinklar. Jag kan förstå att mitt värde inte sitter i andras åsikter om mig eller i mina prestationer. Jag känner mig tryggare och starkare, säkrare på vad det är jag vill och hur jag kan tillåta mig att prioritera mig själv i första hand – och att det inte gör mig till en sämre människa utan snarare tvärtom. Det bästa med 2019 var att jag fick chans att köpa Tequila och att Kakan efter många månader med boxvila och sen sjukhage fick börja sättas igång igen.

Jag går in i 2020 med höga förväntningar och stora drömmar. Jag ser fram emot att fortsätta umgås med personer som skapar ett mervärde i mitt liv, som uppmuntrar och gör mig till en bättre människa. Jag ser fram emot att slutföra hippologprogrammet och förhoppningsvis stå med en kandidatexamen i slutet av terminen. Jag ser fram emot att träna och bli bättre på det jag älskar att göra. Att sätta målen högt och göra allt för att nå dit. Jag ser fram emot att må så bra som det bara går och göra saker för att det ska fortsätta vara så. Det här kommer att bli fantastiskt och jag tänker inte tillåta det att bli någonting annat.

Tack 2019, du lärde mig mycket och jag är tacksam för både de mörka molnen och ljusglimtarna.

 

If you want to achieve greatness stop asking for permission


Vi har gått på ledighet och hästarna har flyttat hem till Kolbäck igen. Tror nog att dom tyckte att det var ganska skönt trots allt. Det är nog kanske mest jag som saknar tillgången till ridhus och gemenskap. När ledigheten är över så väntas en vecka till av praktiken innan jag kommer tillbaka till skolan igen för att dra igång min sista termin.

I och med att det numer är fruset i marken och jag vill hålla igång Tequila så kommer den kommande perioden att bestå av många turer till Strömsholms ridhus. Den här söndagen har vi varit och hoppat. Det känns roligt att saker blir bättre för var dag som går, vi har mycket som vi behöver arbeta vidare med men det känns att om jag håller mig kvar vid den här röda tråden så kommer vi att komma tillrätta med svårigheterna.

Kakan har gjort fantastiska ridpass på Skästa och är nu redo för livet som fyraårig och allt vad det kommer innebära. Hon avslutade sin träningsperiod med att hoppa en bana på 40cm. Hon har lärt sig mycket, främst har kanske framåtbjudningen blivit mer befäst och vi har delvis börjat hitta sambandet mellan hand och skänkel som leder oss mot någon typ av eftergift. För henne väntas nu några veckors vila för att låta allting sjunka in och låta kroppen återhämta sig. Jag ser verkligen fram emot våren tillsammans med henne.

Det är dags att planera för våren. Träningar, tävlingar, mål, drömmar och en fortsättning på allt det som redan har påbörjats. Ett avslut på dessa fantastiska tre år jag har haft tillsammans med min klass på Strömholm och på Flyinge. Det kommer att bli en fantastisk sista termin!

81042852_2482549628668654_4278396899855171584_n80715261_2458069114432253_7148600978290245632_n80675711_564242000798178_2768882991013822464_n

Vi räknar ner till jul


Snön försvann lika snabbt som den svepte sitt vita täcke över oss. En vintergalopp var precis vad jag behövde den här veckan. Byta ut ridhusväggarna och regnjackor mot vinterhandskar och ullstrumpor. Lägga på ett ländtäcke och låta motståndet från snön göra jobbet. Vi njöt den morgonen, både jag och Tequila, trots kylan som smygande letade sig in under kläderna. Men med en morgonsol mot snöns kristaller, det är inte mycket som kan mäta sig med det.

Praktiken fortsätter att rulla på och jag inser att det är dags att ta tag i de uppgifter som jag dagligen förtränger att jag har. Det är det jullovet är till för, att komma ikapp och lösa problem som man har skjutit framför sig. Jul och nyår är till för att nollställa, för att börja om, att kunna lägga saker bakom sig och för att samla energi inför en lång vår. Tyvärr vet jag att den här våren, den kommer gå fort och helt plötsligt ska jag vara vuxen. När skolan är slut ska jag stå på egna ben och jag vet inte alls vad jag vill eller vad meningen med någonting är. Jag vill bara vakna på morgonen och älska min vardag, det kommer alltid att vara målet, att ha någonting att som gör dagarna meningsfulla.

Dags att planera för våren är det iallafall. Men det kanske jag väntar till helgen med. Planera terminen med träningar, tävlingar och skolan utöver det. Planera för både min egen skolgång och för terminen på ridskolan. Hur jag på bästa sätt ska kunna lägga upp en terminsplanering för mina elever, vad de ska kunna och hur vi ska komma dit. Det är inte alltid så lätt men jag lär mig av både mina misslyckanden och av det som fungerar bra. Jag längtar verkligen tillbaka till skolan nu!

Ridskoleponnyn Nemo som jag fick låna på träning härom veckan!

Life is what happens when you are busy making other plans


Den första snön har täckt marken men jag gissar på att den kommer lämna oss lika hastigt som den kom. Bitande kyla i kinderna och ögon som tåras av vinden, vintern är inte en självklar favorit hos mig. Jag fryser alltid, hur mycket kläder jag än har på mig och mitt ansikte försöker nästan övertyga mig om att jag är allergisk mot kyla.

Det var längesen sist, och det beror på att inlägget på min telefon har bestämt sig för att inte längre fungera och det har tagit tid att orka bry sig tillräckligt mycket för att göra någonting åt det. Men vad har då hänt sedan sist? Jo faktiskt en hel del. Kakan har tagit sina första språng med ryttare på ryggen. Båda hästarna har åkt till min praktikplats på skästa gård för att kunna göra det mesta utav vinterträningen med tillgång till ridhus och tränare. Det kommer bli ett bra sätt att ladda upp inför vårens utmaningar. Jag har hunnit med att spendera alldeles för mycket pengar på Friends när Sweden horse show ägde rum och jag har hängt så mycket som det bara går i stallet. I övrigt flyter min Praktik på men jag längtar tillbaka till skolan. Efter våra skolhästar, efter bubblan som på något sätt blir på Strömsholm.

Jag tänker på framtiden varje gång jag spenderar mina måndagar på Köpings Ridklubb eller mina lördagar på Hallsta Ridklubb. Jag som aldrig ville undervisa. Jag ville ju bara arbeta med hästar och inte med människor. Men som jag trivs, det är bland det roligaste jag vet och jag känner mig inte längre främmande till att det kanske är så min framtid kommer att se ut. Det är inte det jag innerst inne vill men jag skulle nog bli ledsen om den delen försvann helt ur min vardag. Det är en lättnad att komma dit, ett sätt att tanka energi och ett sätt att koppla av och koppla bort.

Vem är jag om 10 år och var i livet befinner jag mig då? Allt det jag alltid drömt om är det egentligen det som jag vill ha? Hur ska jag 23 år kunna ha ens en aning om vad livet kan erbjuda och är jag överhuvudtaget modig nog att våga chansa? Massvis av tisdagstankar som snurrar där kvällen börjar övergå mot natt. Det enda som jag är fullständigt övertygad om är att jag vill spendera mina dagar tillsammans med mjuka mular och snälla ögon. På en plats där jag kan vara trygg och där jag utvecklas och inspireras mot att vilja ännu lite till.

En annan del av verkligheten


Som ett stort pussel, det gäller att hitta bitar som passar för att få vardagen att fungera. Jag lyckas trots att jag knappast kan förstå hur.

Jag har gjort min första dag på praktiken och det känns sorgligt att vara ifrån Strömsholm under så många veckor. Det är tur att jag får andas häst ändå. Jag kommer att göra min praktik på Skästa gård där jag hoppas på att kunna ta del av mycket bra ridning och kunskap som jag kan applicera både i rollen som ridlärare och som ryttare. Det finns alltid mycket att lära och det är kul att se en annan typ av verksamhet. Jag tror att det kommer att kännas mindre främmande så fort jag kommit in i det lite mer.

Kylan har tagit sitt grepp om västmanland nu och jag fryser så att tårna domnar och ögonen tåras. Jag undrar hur jag ska klara av den här vintern men uppenbarligen har jag hittat ett sätt att överleva alla tidigare år så nog ska det gå den här gången också. Jag ska införskaffa ett par långa chaps och hoppas att jag slipper köldutslagen i år.

Tequila gör en sista träning nu idag innan helgens tävling och sedan verkar det som att tävlingsterminen är slut och det är dags att påbörja vinterträningen. Det finns mycket som vi behöver arbeta vidare med men jag tycker att det ska bli väldigt roligt. Dock har jag anmält mig till nästa veckas tävling på Strömsholm men står som reserv i mina två första klasser och kommer jag inte med där kommer jag välja att stryka mig i söndagens klass.

Avslutar veckan

d735af71-d529-4151-938c-550810aaa847d021c2b4-1c87-4db1-9a92-91b703e4b966

Det kändes som det var någonting jag skulle göra men det tycks jag ha förträngt. Det kanske märks ikväll när jag lägger huvudet på kudden och börjar fundera över den kommande veckans måsten.

Jag försöker att bli lite mer aktiv här i och med att dagarna på Hippologen räknas ner. Det är roligt att gå tillbaka och påminnas. Jag minns hur snabbt vårterminen gick förra året, innan vi hann blinka satt vi där i aulan och tackade av våra treor som avslutat sina år på programmet. Det är sorgligt för jag har inte hunnit så mycket som jag hade hoppats. Jag hade önskat mig ett år till på Strömsholm eller på Flyinge, bara för att låta saker sjunka in. För att tillåta mig själv att slappna och njuta av miljön, kunskapen hos våra lärare och våra fantastiska skolhästar som i vått och torrt ställer upp.

Jag är riktigt glad att Tequila har fått vara skolhäst den här veckan. All hjälp som jag har fått av våra lärare. Nu är hon runt skänkeln, avspänd och i kontakt. Det behövdes några dagar i rad för att hitta den känslan. Vi avslutade veckan igår med att hoppa två klasser på grannklubben Vänsta Ryttarförening. Ett tidsfel i den första klassen och ett ner i den andra men jag är så nöjd. Så mycket som Lotta har pratat om brytpunkterna på de böjda linjerna och hur vi ska landa och fånga upp på yttertygeln. Det gjorde jag, varje sväng genom hela banan, nu ska vi träna på att göra det i ett högre tempo.

Söndagar innebär i sin helhet att komma ikapp. Att hinna med det jag borde hunnit tidigare. Så idag ska jag försöka att beta av en del av företagsekonomin som ska tentas av på tisdag. Jag ska rida en tur på min skolhäst Herta. Mio och Coratol ska få göra lite annat jobb och Tequila ska få njuta av att gå ute i stor hage igen. I eftermiddag har vi stallmöte så det finns ett par tider som ska passas.

Bättre än någonsin


Jag älskar verkligen mitt jobb, jag älskar mina måndagar på Köpings Ridklubb och jag älskar de lördagar jag får vara på Hallsta Ridklubb. Att jobba med undervisning var så långt bort att jag inte hade vågat drömma om det men nu trivs jag verkligen. Jag trivs med de barn och ungdomar jag har i mina grupper, jag trivs med ridskolehästarna som i vått och torrt lär sina ryttare allt de kan om ridning och jag trivs med att få instruera. Det trodde jag verkligen inte för ett år sedan, då blev jag nervös av bara tanken.

För att lämna ämnet. Skolan rullar på och helt plötsligt finns det så många luckor i schemat. Hur gick det till? Är det meningen att jag ska vara strukturerad nog för att kunna placera in självständigt arbete på dessa tider? Antagligen.

Tequila har tillfälligt fått gå in som min skolhäst och Herta rider jag vid sidan av. Tequila gjorde två fantastiska pass för Lotta Björe igår och i förrgår. Markarbetet från dagen innan gjorde susen när det byggdes hinder. Imorgon rider vi ett markarbetes pass med Åsa Steninger och på lördag ska vi tävla på Vänsta. Bättre förberedelsevecka hade jag inte kunnat tänka mig.

En tenta i företagsekonomi och examen i hoppning väntar nästa vecka samt ridning för Kyra Kyrklund. Jag tror att det mesta kommer att lösa sig och därför har jag bestämt mig för att ta det som det kommer. Det finns större saker att oroa sig för och om jag lägger ner lite tid och energi i helgen så kommer nog tentamen att ordna sig på ett eller annat sätt.

I brytpunkten mellan ljus och mörker

9ca70009-889a-4a27-aa9c-184a8c9ef46c
Elin & Zonette, jag & Idento, Mirjam & Chanel J

Det märks att det har blivit höst. Mörkret kommer allt fortare och dagarna blir därmed kortare, men det innebär tyvärr inte att nätterna blir längre. Veckorna fortsätter att försvinna iväg, rinner ur våra händer likt sand, men vi njuter av dagarna och allt vad det innebär. Löven ändrar färg och faller till marken. Det är samma procedur varje år men vi glömmer ofta bort hur vackert det kan vara, även det som är så sjävklart.

Jag har gjort Hippologens sista dressyrexamen och det svider lite när jag tänker på det. Hur snabbt kan tre år egentligen gå? Jag tänker på vem jag var den där sommaren innan allting tog sin början. Tänker på allt det som jag hade och på det som jag ansåg var viktigt där och då. Ingenting är sig likt längre och det är med viss saknad som jag minns tillbaka, men samtidigt finns det ingenting som jag har idag som jag hade velat byta bort. Allt som jag har gjort för att vara här idag, all tid och all energi som jag lagt på att utveckla mig själv och alla stora steg som jag tagit både i ridningen och med mig själv. Det är viktiga delar som format mig till en bättre person och det är pusselbitar som jag behövt för att kunna se på saker ur nya perspektiv.

Innan blockbytet så åkte jag tillsammans med två klasskompisar på tävling med våra skolhästar. Min unghäst Idento gjorde två starter i Kumla och vi debuterade 110cm med en felfri runda. Ett bra avslut på unghästblocket helt enkelt. Vi lämnade sedan dressyren och unghästarna till grupp D och blev direkt inslängda i hoppblocket som inleddes med terränghoppning en frostig morgon på österängarna för professor Jan Jönsson. Jag har blivit tilldelad hästen Herta Beata (*2012 e: Heartbeat – Maraton) och de första sprången tillsammans blev över stockarna på fältet bakom slottet. Tur att man får ett adrenalin-påslag ute i terrängen annars hade jag nog aldrig vågat.

Foto: Emelie Savelkouls

Den här veckan har varit full med aktiviteter. Jag har jobbat tre kvällar i rad på ridskola och jag börjar inse att jag trivs väldigt bra med att undervisa, någonting som jag aldrig hade trott för ett par månader sedan. Om jag efter utbildningen hamnar på ridskola så kommer jag faktiskt att känna mig trygg med det.

Tequila har fått träna och det känns som att vi tar oss framåt med små steg för varje gång. Unghingsten Mio som jag rider några dagar i veckan fortsätter göra framsteg, han har besökt ridhusen på Strömsholm och gör det utan några som helst problem. De andra hästarna som jag rider ibland går också bra och det är här någonstans som jag inser att jag behöver bromsa om jag ska orka hela året ut. Det finns inte utrymme för så mycket mer än det här men jag tillåter mig själv att njuta ändå. Tacksam för min vardag.