Det är en konst att få tiden att räcka till


Jag slungades illa kvickt tillbaka till verkligheten efter en skolavslutning och några dagars ledighet. Det bidrog till att jag snabbt hann utveckla en vardag med tidiga mornar och alldeles för lite sömn. Det tar tid att komma in i rutiner och utveckla vanor men jag försöker så gott som jag kan.

Jag är en tidsoptimist ut i fingerspetsarna och tror mig alltid hinna med mer än vad jag egentligen gör. Jag tror att jag ska orka och hinna med allt det som jag vill och önskar men det tar inte lång tid innan jag inser mina begränsningar. Jag planerar alltid utifrån min optimistiska sida och sedan blir jag lika besviken varje gång det inte går ihop. Men min bästa egenskap är kanske ändå att jag försöker, även när det känns hopplöst.

Planen för sommaren ser ut som följande; Jag kommer att jobba på skolan under lovet fram till skolan börjar igen i september. Under den här tiden är också tanken att träna Tequila för fullt, starta de tävlingar som går men kanske mest att vara förberedda inför höstens utmaningar och att försöka påbörja en plan för att ta BE-körkort -men det avvaktar jag lite med tills jag fått ordning på resten av livet.

Vid månadsskiftet kommer båda hästarna att flytta till en nytt stall och jag längtar enormt mycket. Det kommer att underlätta både tids- och energimässigt. Nu känns det som att jag spenderar mer tid i bilen än med hästarna tyvärr och i längden behöver jag hitta ett sätt att vara mer effektiv med min tid för att hinna med allt det som jag vill.

Jag ser fram emot att lösa upp knutar, att pricka av saker på listan av måsten och låta livet hitta tillbaka till de lugn som jag så länge har saknat. Mycket kommer att lösa sig den här sommaren, det känner jag på mig. Men först tänker jag unna mig själv några dagar ledigt.

843d80d6-3353-414b-984b-e58d1bbe377d

Tequila har förövrigt gjort tre starter sedan sist vi hördes. 110 och 120cm på Hallsta ridklubb resulterade i en felfri första klass och en femteplacering samt ett nedslag i 120cm. Under strömsholmsdagarna rev vi ett hinder i elevklassen som gick i 110cm. Nästa start blir under vecka 27 i Köping. 

Tidig torsdag


Ibland behöver vi simma upp till ytan för att kunna ta ett nytt andetag. Lämna allt bakom oss och göra vad vi kan för att orka. Jag funderar på om det är okej att krypa ner i sängen strax efter 20.00 och kanske skulle det vara godkänt om jag berättar att klockan i vanlig ordning ringer innan 05.00 varje morgon. Då är det kanske inte så konstigt att jag är trött? Kanske förklarar mitt intag av lunch kl 16.50 hur våra dagar ibland kan se ut? Mindre glamoröst men otroligt roligt.

På torsdagar rider vi våra skolhästar självständigt och jag valde att rida ut Stephanie tillsammans med Mirjam i klassen. Med tanke på hur fin hon var under gårdagens programridning förtjänade hon en dag utanför ridhusets fyra väggar. Jag fick mycket att tänka på under programträningen och det känns bra inför examen nästa vecka. I övrigt har vi hunnit med att ha två teoretiska lektioner varav en var en redovisning av ett valt fodertillskott. Där skulle vi diskutera dess påstådda effekt, kliniska effekt och komma med ett ställningstagande. Intressant att lyssna och ta del av vilken slags marknadsföring som används och vad studier faktiskt visar.

Räknar ner dagarna och drömmer om ledighet. Hur roligt jag än tycker det är att vara i bubblan av hästar som är här på strömsholm så längtar jag bort. Jag längtar efter något som bryter mönstret och jag har planerat in en resa för att besöka min kompis Vendela som jag inte har sett på alldeles för länge. Det är inte mycket kvar i skolan men helgen kommer att spenderas med näsan framför datorn för att kunna hitta tillbaka till den vetenskapliga kärnan i min seminarieuppgift, jag tycks ha tappat den längs resans gång.

A plan backed by action becomes reality

DSC_0037

Klockan är 16.43 och jag behöver avbryta mitt studerande för en liten stund innan hjärnan börjar protestera alldeles för mycket. Det slutar alltid såhär, samma dag som inlämning sitter jag i stressen och undrar varför jag inte tog tag i allting mycket tidigare. Trött och besviken över besluten att alltid skjuta på saker så kommer jag att gå och lägga mig ikväll. Tänk om jag istället skulle ha börjat i god tid och kunnat skicka in ett arbete som jag är nöjd med, jag överväger om jag ska prova detta till onsdagens inlämning?

I vilket fall så har jag skickat in ett hästbesiktningsprotokoll med en uträknad foderstat på Stephanie. Det svåraste är egentligen inte att räkna ut hästarnas näringsbehov utan att försöka få fodret att fungera på ett bra sätt utan varken överskott eller underskott. Balansen är svår och samtidigt ska detta sättas i relation till deras hull, muskelmassa och de arbete som de utför. På pappret går det (oftast) att få siffrorna att stämma överens men i verkligheten är det inte lika enkelt. Jag skickade även in en uppgift om Stallmiljön där vi har diskuterat våra resultat från mätningarna vi gjorde tidigare och hur stallets utformning påverkar luftkvalitén, bullernivån, ljus och luftens rörelser. Förhoppningsvis blev jag en aningens klokare, men ibland undrar jag faktiskt hur mycket som fastnar och hur mycket som jag filtrerar bort.

Dagens fortsatta fokus ligger på morgondagens tentamen i Ridlära. Frågan är hur det ska gå? Teoretiskt ligger jag långt efter, det är lättare att från ryggen hitta en känsla men att beskriva den och faktiskt förstå vad, varför och hur saker och ting hänger ihop är två helt skilda saker. Jag har nästan ställt in mig på omtenta om några veckor för att hinna med att faktiskt få ihop livets alla måsten. Det är trots allt inte hela världen om det inte går vägen imorgon även om det såklart alltid känns bättre att kunna lägga saker åt sidan och se vidare. Till exempel så gjorde jag en godkänd examen i undervisningsmetodik och min komplettering för en pedagogisk aktivitet blev också godkänd så mina axlar är betydligt lättare idag än vad de var i början av veckan, då undrade jag om jag överhuvudtaget skulle ta mig i mål.

Tråkig nyhet som antagligen inte har missat är att de flesta stall runt oss har stängt på grund av smittoriskerna just nu. Vilket jag tycker är bra med tanke på vilka konsekvenser det medför. Skolans stallar är stängda för besökare vilket känns tryggt med tanke på hur mycket hästar som vistas på Strömsholm.

Gällande hästarna är min förhoppning att snön ska vara borta innan slutet av nästa vecka så att jag kan börja rida på Kakan. Behöver stänga in mig i paddocken för att kunna ta den första galoppen men för tillfället så är där snö och is. Detsamma gäller paddocken hos Tequila, hon missar träningar framöver men min plan är somsagt att snön ska försvinna så att jag kan rida några övningar som jag samlat på mig på sistone. Det blir oavsett en rolig vår även om planerna inte alltid blir som tänkt.

Note to self ↓
”You can´t keep taking on more and more
without finding a healthy way to let it all out”

Första uppsittningen på fyra månader


Jag nyper mig ytterligare en gång i armen, vad har jag gjort för att förtjäna henne?

När jag gick ut till bilen den här morgonen så var det frost på insidan av rutan och det var närmre minus 18 grader när jag kom till stallet för att släppa ut hästarna. Strax efter 08.00 dök Elin upp i stallet för att hjälpa mig med Kakan. Jag har under ett par dagar longerat henne för att låta den värsta energin få lämna kroppen och det har minst sagt varit behövligt med tanke på hur högt upp i luften hon befunnit sig. Efter några varv på lina så kunde jag hänga på henne utanför stallet innan jag bestämde mig för att sitta upp. Det var som att jag aldrig hade ställt av henne -och då har hon ändå vilat i över fyra månader. Nu rullar vi vidare och ser om vi kan börja rida till helgen, det här med start/stopp har hon ett vagt minne av och jag skulle behöva longera henne inspänd för att komma till jobb.

Tequila gjorde en nyttig hoppträning igår med mycket hoppning i trav och med övergångar, varvbyten och lydnad. Allt det där som vi behöver arbeta med alla dagar i veckan. Men hon kändes väldigt fin när hon hade fått hoppat av sig och började landa mer. Det är alltid en startsträcka där allting är lite för roligt innan det går att koncentrera sig på uppgiften.

Steffi och jag rider för fullt i skolan och dressyr blir som sagt bara roligare och roligare. Det känns som att allt faller på plats, hela tiden och även om det känns förbannat svårt så blir jag motiverad att rida vidare och lära mig ännu mer. Det blir kanske grenskifte i framtiden? Så roligt tycker jag det är med dressyr just nu!

Nu dyker jag ner i studier och underhåller mig med det resten utav kvällen!

img_0881

Aldrig någonsin fullärd


Om jag någon gång reflekterat över min egen sits och inverkan, ja det har jag, på den här nivån – aldrig någonsin. Vi blev ordentligt drillade igår när vi hade dressyrlektion med fokus på vår positionen i sadeln. Jag har länge varit medveten om min handställning där jag gärna öppnar fingrarna och lägger omkull händerna, spänner axlarna och låter armbågarna komma ut vilket leder till en hård och instabil hand.

Vi pratade om att sätta våra upprepningar och påminnelser i ett system och för mig blev det att varje gång jag passerade ett antal bokstäver i ridhuset skulle jag vinkla om handen och idag fortsatte jag med samma taktik och framsteg blev det verkligen. Dagens lektion handlade om övergångar men med gårdagens tankar i bakhuvudet kunde jag koncentrera mig på hur jag koordinerade mina hjälper och framförallt då min hand i övergångarna och på så sätt hitta en väldigt trevlig känsla.

Tequila har fått njuta av all den snö som har kommit under de senaste dagar. Idag kunde vi ta oss ut innan mörkret gjorde intrång och jag tror att hon är lika lycklig som jag är när vi kan lägga upp galoppen och låta snön yra omkring oss. Det tar mig tillbaka ett antal år och påminner och den enorma lyckan ett snötäckt fält kunde ge mig. Påminner om tiden då kraven såg annorlunda ut och där prioriteringarna och definitionerna befann sig på en helt annan spelplan. Saker förändras, hela tiden och utan att vi riktigt reflekterar över det, men kärleken till hästen förblir alltid densamma. Det är viktigt att veta varför vi håller på med det vi gör om vi ska kunna utveckla oss själva och sporten.

Bläddrar blad


Timmar tickar ner mot en ny vecka och jag ställer mig återigen frågan om var helgen tog vägen. Efter en lång fredag så längtar jag efter helg och återhämtning men plötsligt sitter jag här igen och funderar på varför jag inte prioriterat annorlunda. Jag undrar när jag ska lära mig att saker alltid tar längre tid än vad ja tror.

Denna söndag har jag agerat funktionär på banan under tävlingarna som hölls i helgen. Direkt efter det fick jag sitta upp på Ackurat, så lätt blir han inte av med mig, fina fina häst♥ Jag och Steffi ska lära känna varandra bättre och det gjorde vi med ett lagom joggingpass i ridhuset. Jag hoppas att hon kan att lära mig lika mycket som jag föreställer mig att hon kommer. Tequila fick avsluta min dag med en skrittrunda i kylan.

En ny vecka på ingång. Stalltjänst vecka för min del så det blir några tidiga mornar med utsläpp i mitt eget stall innan stalltjänsten börjar på skolan. Men just denna vecka har vi inte många schemalagda lektioner utan istället två tillfällen med eget arbete på våra seminariearbeten vilket innebär att jag kan rida i dagsljus och studera på kvällen. Det underlättar i planeringen!

Veckans måsten:
– Skriva klart Seminarearbetet (!!)
– Skriva på min inlämning ”Mitt ledarskap”
– Påbörja ett grupparbete om fodertillskott
– Göra en svensk-engelsk ordlista inför tentamen

img_1920
Foto: Jenny Johansson

Vita vinterland


Bitande kyla mot kinder, tår och fingrar, hur klär man sig för detta väder?

Imorgon gör vi veckans sista lektion och det verkar som att det blir jag och Stephanie (sto, *2007 e: Sandakan – Good Future) som kommer att tillbringa dressyrblocket tillsammans. Efter att ha provat ett par av skolans hästar så ska vi få fortsätta rida dessa och se om det kan bli bra. Jag trivs med Steffi även om vi egentligen bara har gjort ett ridpass tillsammans. Vi kommer nog kunna ha roligt ihop genom blocket och jag hoppas att hon kommer att lära mig allt hon kan!

Nu väntas en helg med hoppning. Imorgon rider jag två klasser med Tequila på Strömsholm, på lördag rider vi en klass tillsammans och under söndagen ska jag vara funktionär. Där emellan ska jag hinna med allt annat, exempelvis det sista rycket med seminariearbetet innan det är dags att lämna in för opponering. Som jag slitit med detta, låt det bara gå nu!

Och vi var igång

dsc_0389IMG_1398
Det närmsta jag någonsin kommit att vara en dressyrryttare – i hoppsadel på fantastiska Carpathia som lärde mig allt om tajming och känsla.

Vi kickade igång denna måndag med blockets första lektion och det verkar som att jag och dressyrsadeln bli sams tidigare än tänkt? Idag har vi fått prova två hästar och imorgon är tanken att vi ska prova ytterligare en häst innan det bestäms vilken häst vi ska fortsätta ha genom blocket. Jag har ju såklart egna önskemål men tyvärr får vi själva inte välja.

Jag har lovat mig själv att jag ska njuta den sista tiden i detta block, för det är trots allt bara 9 veckor kvar till examen och efter det kommer hela klassen att försvinna iväg till olika ridskolor runtom i landet för att göra praktik innan vi kommer tillbaka lagom till avslutningen i vår. Den här terminen kommer att gå extremt fort, fortare än vad vi tror.

Jag tror att dressyrblocket kommer att vara de blocket som kommer att ge mig mest i ridningen. Jag vill utveckla min sits, lära mig att komma ner i sadeln, sitta mitt över hästen och slappna av i mina axlar och armar. Min plan är att suga åt mig som svamp för att kunna göra något konkret av all den teori som vi får lära oss. Redan idag fick jag mig en tankeställare över mina egna teoretiska kunskaper, för visst vet jag väl hur man ser om skritten är ren och vilken takt den har? Men jag blev helt klart ställd när frågan kom och för min egen skull ska sådant kunna rabblas baklänges om jag så blev väckt mitt i natten. Får fortsätta påminna mig själv om att magkänslan oftast har rätt samtidigt som jag bläddrar i böcker om ridningens ädla konst!

Det här ska bli kul och jag tänker ta vara på timmarna i sadeln.

Ett avslut på ännu en vecka

img_0447img_0446

Strålande sol, (för) många minusgrader och två killar med stora hjärtan. Det är på gränsen till för bra för att vara sant. Klockan jag snart passerat 13.30 och jag ska ta tag i dagens övriga lista över måsten. Det finns alltid saker att göra men en del saker är viktigare än andra. Min morgon började iallafall tillsammans med dessa två och Elin som sällskap. En tur ner till galoppbanan bjöd gjorde oss både fullmatade med energi och genomfrusna om kinder, fingrar och tår.

Kakan fick ett par nya framskor idag och det börjar bli dags för mig att planera hennes igångsättning. Jag längtar samtidigt som jag vill dra ut på det en aningen längre och låta dagarna bli lite ljusare så att jag har möjlighet att utnyttja så många soltimmar som det bara går i och med att hon främst ska ridas ut. Vid nästa skoning ska vi slå på ett par bakskor så är hon redo för den kommande våren sedan!

Nu gör jag ett ryck för att rensa upp den röra som en stressig vecka alltid bjuder på. Påminner mig själv och den där strukturen som jag ständigt letat efter. Kanske kommer denna vecka bjuda på något mer åt det hållet eller tänker jag fortsätta i samma spår, det är lika spännande varje gång det blir måndag.

Ännu en fullspäckad helg


Ett försök till en effektiv lördag, det börjar åtminstone bra. Hästarna i Kakans stall fick komma ut imorse och jag hade tid att göra klar stallet där direkt och det spar ganska mycket tid att inte behöva åka tillbaka dit igen. Isabelle hade klippt Tequila på morgonen och när jag kom vid 09.00 så hjälptes vi snabbt åt med huvudet innan jag gav mig ut på tur i det härliga vädret. Klockan 10.00 var det dags för vaccination och tandkoll. Nu är jag hemma en liten stund för att äta och packa ihop mina saker innan jag ska spendera resten av dagen på skolan.

Hoppblocket börjar lida mot sitt slut och det känns så tråkigt. Nemo blev klippt i veckan och är redo för examen nästa vecka. Otroligt fin när vi red dressyr i fredags och känslan inför nästa vecka känns bra. Jag är verkligen inte redo för 9 veckor i dressyrsadel ännu, jag behöver få ännu fler språng i kroppen. Jag har ju precis börjat klantat till mig igen i hoppningen så jag skulle behöva någon vecka till att vända på dippen.

Veckorna i övrigt går snabbt. Jag har haft stalltjänst hela veckan och tröttheten är ett faktum. ”Att göra”-listan växer så det knakar och jag ska ta helgen för att beta av den. Två saker ska skrivas klart idag och på onsdag är tanken att mitt seminariearbete ska vara klart och redo att lämnas in en sista gång för handledning innan det är dags för opponering. Jisses, hur sjutton ska det gå? Förstår jag överhuvudtaget vad det är jag har skrivit? Tveksamt.

img_0185