You’re going to look back on this period of your life and be so glad that you never gave up

Flyinges egen ögonsten Aramiz, finns det någon finare? Foto: Emma Bjekås

Ni vet den där känslan när man vaknar med ett ryck på morgonen, kollar klockan och inser att man har försovit sig. Detta blir tredje dagen i rad nu som kroppen har varit inställd på att kliva upp till stalltjänsten på Flyinge. Att vakna upp i sitt eget rum, bland alla sina saker och fundera på hur sjutton jag ska hinna till Flyinge med bilen, det var en udda känsla innan jag insåg hur orealistiskt det var.

Nu ska jag hitta tillbaka till rutinerna som jag hade innan jag lämnade allt här hemma för att påbörja året i Skåne. Hur börjar man bygga upp sitt liv igen efter att ha plockat isär det bit efter bit? Det blir intressant att se hur lätt det blir att komma tillbaka till allt det som förut var så självklart och som gjordes på ren rutin. I veckan går jag tillbaka till jobb och redan idag kommer jag vara tillbaka på Strömsholms grusvägar för att rida Tudelu.

Jag behövde året i skåne mer än vad jag har behövt någonting annat. Jag behövde prova mina vingar och jag behövde testa mina gränser. Jag behövde komma bort från allt det som hade blivit hemma. Jag är så enormt glad för allt det som jag fick uppleva, för all ny kunskap som jag nu kan använda i praktiken, för alla timmar i sadeln och för alla människor som jag fått lära känna. Jag längtade aldrig hem i den bemärkelse att jag ville flytta hem igen men visst fanns det en uns av hemlängtan samtidigt som jag längtar bort, bort från vardagen, bort från dagar som inte var utmanande eller utvecklande, bort från ett liv utan mening.

Nu sitter jag här, på samma stol och vid samma skrivbord som jag satt vid den här tidpunkten för ett år sedan, för två år sedan och för tre år sedan när jag skulle ta studenten. Tiden har en tendens att gå och detta år gick den alldeles för fort. Hade vi överhuvudtaget tid att njuta utav den eller var vi för upptagna med allt annat? Jag vet vilka delar av det här året som jag kommer att välja att minnas och välja att njuta av.

Nu ska jag dyka ner i packningen. Låta tvättmaskinen arbeta hela dagen. Städa, röja och sortera. Ikväll ska jag rida men innan dess har jag mycket som jag ska hinna med. Innan veckan är slut hoppas jag på att jag inte ska känna mig som en främling i mitt egna rum.

DSC_0023

Vårt första år

DSC_0219

Jag vet faktiskt inte var jag ska börja, i vilken ende bör jag börja nysta för att detta inlägg ska bli så förståeligt som möjligt. Hur jag ska lyckas beskriva ett så innehållsrikt år som detta har varit. Hur jag ska kunna sätta ord på allt det här som blivit till någon form utav vardag för oss.

Jag väljer att börja från början. Våren 2017 valde jag och en mängd andra människor att söka till Hippologprogrammet och tillsammans gjorde vi antagningsprov under slutet av majmånad i hopp om att vi skulle bli godkända för att sin tur kunna bli antagna till programmet. För mig var det mitt andra antagningsprov till programmet då jag redan året innan hade sökt och kommit in men valt att tacka nej till min plats på grund av en rad olika anledningar som kanske just nu är mindre relevanta för ämnet. Antagningsprovet kan kännas påfrestande, eller det gjorde det åtminstone för mig, eftersom jag så gärna ville börja plugga och hela min planering kretsade runt ett godkänt resultat under antagningen. Har man inte upplevt prestationsångest tidigare så är detta ett ypperligt tillfälle att utforska känslan. Men när den värsta nervositeten släpper så inser man att det faktiskt är ganska roligt och att oavsett resultat så blir man flera erfarenheter rikare.

I slutet av augusti så packade jag ner större delen av mitt liv i flyttlådor för att lämna min trygghet i Strömsholm. Alla hästar jag hade haft under våren hade en efter en blivit sålda, betäckta eller åkt hem igen. Tudelu var min nya bekantskap och hon skulle komma att bli min stöttepelare i en period där mycket ibland kunnat bli för mycket.

img_1292

Att plugga häst är det absolut bästa beslutet som jag har tagit. För aldrig har skolan varit så rolig som den har varit under den här tiden. Vi har verkligen haft lärare som velat se oss lyckas och som har hjälpt oss i största möjliga mån för att det ska gå bra för oss. Den dagen jag kommer vara i den positionen att jag ska lära ut så vill jag vara lika engagerad som de har varit i vår utveckling, både praktiskt och teoretiskt.

Vi är en klass som kom hit med olika bakgrunder och erfarenheter men som alla brinner för samma sak, hästen. Att komma in i grupp där alla har olika tankar och åsikter är inte alltid det lättaste men någonstans tycker jag att vi har skapat ett klimat där alla är välkomna, där allas röster väger lika tungt och där vi har en respekt för varandras olikheter. Vi har blivit en sammansvetsad grupp där vi hjälper och inkluderar varandra. Jag har haft mina dippar och då är jag glad över att det är just dessa personer som jag delat klass med. Den typen utav miljö tror jag är nödvändig för att man ska orka hålla motivationen uppe genom en den kalla skånska vintern och speciellt när vi håller på med den sport som vi gör. Vi behöver vara öppna för diskussion, flexibla när det gäller och positiva när det känns omöjligt.

Under årets gång har vi tappat ett antal kurskamrater och hur hösten kommer se ut det är det nog ingen som riktigt vet. För det här är kanske inte någonting för alla, det är krävande samtidigt som det är extremt roligt. Dagarna växlar ibland mellan total ledighet till känslan av att himlen ramlar ner på grund av överbelastning. Det är tidiga mornar och skiten under naglarna har blivit något konstant tillstånd, precis som den permanenta hjälmfrisyren. 

img_3122

Hur sammanfattar man ett år som detta mer än att egentligen tacka, för alla lärdomar och för alla nya bekantskaper? Jag kommer sakna våra fina skolhästar. Jag kommer att sakna Slide som tog mig igenom ridblocket och fått mig att inse precis vad för slags häst jag vill ha i framtiden. För under första provveckan så låg han långt ner på listen över vilka hästar jag ville ha fortsättningsvis men i slutet av terminen så är jag så glad över att han kunde plocka fram både bra och dåliga sidor i min ridning och ge mig både ett och annat skratt längs med vägen. Jag saknar kanske unghästblocket mest som fick mig att våga ifrågasätta, våga prova och våga fatta egna beslut i en värld där mitt extrema kontrollbehov blev slaget ur balans. Där saknar jag fantastiska Alice som fick mig att se det positiva i mig själv, hon som gjorde alla sena och mörka eftermiddagar betydligt ljusare. Jag kommer att sakna körblocket och framförallt Aramiz som först fått mig att känna mig helt och hållet urkass för att sedan få mig att förstå att med träning kommer reslutat. Någon kusk kommer det inte att bli av mig men jag var ändå lika glad varje dag som jag fick umgås med honom.

Tiden på Flyinge har givit mig mer än bara underbara vänner, det har givit mig lärdomar för livet. Det har utmanat mig, kanske främst min reflektionsförmåga. Jag behöver bli bättre på att analysera, utan att enbart vara kritisk mot mig själv. Jag behöver våga tro på det jag gör för att kunna bli säkrare i mina beslut. För någonstans vet jag att jag kan mer än vad vågar erkänna, det gäller bara att ta steget utanför min komfortzoon.
Att plugga i den miljön som vi har gjort under det här året är en möjlighet man kanske bara får en gång i livet. För finns det något mer motiverande än att se bra ridning var man än vänder sig? Få ta del av kunskap och erfarenheter inom flera områden. Kunna fråga, fråga och fråga tills dess att man förstår. 

DSC_3364img_2700DSC_0584

Det är mycket vi har fått uppleva under vårt första år. På något konstigt sätt så går veckorna här nere betydligt fortare än vad de har gjort under hela mitt liv. Varje fredag finns det en längtan efter måndagar och söndagsångest är ett begrepp som blivit helt obekant under tiden här nere.

Utöver foderberäkningar, latinska begrepp, anatomi, ridlära, hållbar utveckling och genetik har vi fått lära oss en hel del andra saker;

1.Under stalltjänst eller såkallat HAV (Häst och anläggningsvård) har vi fått lära oss att samarbeta och kanske främst att dubbelarbete både är onödigt och tar tid -stallgångar sopas helt enkelt det sista man gör och gud nåde den som inte kratsar hovarna innan den tar ut en häst på en nysopad stallgång.

2.
”Det luktar stalltjänst” är ett uttryck som alla känner igen sig i och som utanför hästbubblan skulle vara helt oacceptabelt men här har man fått lov att vänja sig vid lukten.

3.
Flyinge-tempo är helt klart nödvändigt för att hinna med ett späckat schema och det gäller även att hästarna lär sig att tid är ingenting man har det är någonting man tar, kanske gäller detta främst en viss Van Dyke som aldrig verkar ha bråttom, varken in eller ut från hagen.

4.En annan erfarenhet av skåne, en utav de få saker som jag inte kommer att sakna med att bo här, är blåsten. Det blåser bokstavligen i alla vädersträck samtidigt och när det regnar, då regnar det på tvären.

5.
Under min tid som student har jag nog aldrig blivit så bra på att utnyttja tiden, 30minuters luckor är perfekta att ta en Powernap på och visst jobbar man effektivt när det endast är tre timmar kvar innan inlämningen stänger -trots att man haft flera veckor på sig att slutföra uppgiften.

För att avrunda ett år som detta så vill jag bara säga att det här är nog det bästa beslutet som jag har tagit, det gör att jag delvis ångrar lite att jag valde att tacka nej första gången som jag kom in samtidigt som jag är väldigt glad över att jag tog de beslutet och tog vara på mitt sista år som ponnyryttare.

Men till alla er som funderar, som har sökt och gjort sitt antagningsprov, till er som är nyfikna på programmet och till alla er andra. Att plugga häst på det här sättet är ovärderligt. Om du brinner för hästar och vill bli bäst på häst så är det här helt rätt. På kanske Sveriges vackraste anläggning så har vi fått chansen att utvecklas varje dag under vårt första år på programmet och jag kommer att åka hem med ett bagage som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Ta chansen om du är det minsta intresserad, det kommer att vara värt det!

Tack, tack, tack Flyinge för det här året. Tack bästa HP1 och tack till alla fantastiska lärare som vi har haft. Jag önskar att jag aldrig hade behövt åka härifrån♥

 

Examen i körning

Foto: Emelie Savelkouls 

Då har vi avklarat den sista examen för vårt första år på hippologen. Aramiz blev badad direkt vid morgonfodringen vid 06.30 och sedan byggde vi bana framåt klockan 08.00 och under tiden hade han möjlighet att torka. Sedan blev han knoppad och friserad ordentligt innan vi körde iväg till grusplan för att ha vår examen. Det började mindre bra på den första rundan med en boll ner och en volt, sedan körde vi två felfria rundor.

Det har varit en fullspäckad dag med få lediga stunder. Direkt när körexamen var klar så åkte vi hem för att hinna få i oss lite mat innan vi åkte tillbaka till skolan för att göra iordning hästar i uppvisningsskick. Jag knoppade om aramiz, klippte hovskägg, ryktade och visiterade honom inför vår hästbesiktning. Efter ett eller två mindre sammanbrott så lyckades jag få till honom i tillräckligt fint skick för att slippa skämmas, det tog bara två duschar och träningsvärk i armarna. Under hästbesiktningen fick vi presentera oss, hästen, lämna in en blankett på de fynd som vi hade hittat under vår visitation samt lämna in en uträknad foderstat. Nervöst men nu var den detaljen avklarad och jag är godkänd!

Imorgon har vi en lektion om doping och sedan en ledig eftermiddag. På fredag är det skolmästerskpen i dressyr och hoppning, där två från varje klass i varje kategori kommer att få rida. Jag och Aramiz blev lottade i dressyr och det blir spännande att se hur det kommer att gå. Vi gör det som en rolig grej!

DSC_0638
Zarina & Nottingham, Emma & Isfajh, Agnes & Isur, Jag och Aramiz

doubt kills more dreams then failure ever will

web
Bella & Van Dyke, Matilda & Diggiloo efter dagens hoppexamen.

Ett bra sätt att börja morgonen på är nog alltid att ha utsläpp. Det är ett bra sätt att motivera sig till att kliva upp ur sängen. Så imorse fick hästarna komma ut vid 7.30 och sedan åkte jag med Bella till Flyinge för att rida min körhäst Aramiz. Det blev ett pass i ridhuset och det var väldigt skönt i och med att det var väldigt varmt och kvavt trots att det var tidig morgon – det fick sin förklaring senare under dagen när det både blixtrade och dundrade rejält. Aramiz är lika rolig att rida varje gång och jag njuter verkligen av att få rida honom. Nästan så att det är roligare än att köra.

En kort mentorstid och sedan var jag ledig för resten utav dagen men vi blev kvar på Flyinge fram till eftermiddagen för att kika på ridgruppens examen i hoppning. Duktiga hästar och ryttare som gjorde bra ifrån sig och alla i Flyinge-enligt uppvisningsskick. Här blir vi verkligen drillade i att hålla hästarna i gott skick med friseringevecka var trejde vecka där vi ska klippa nacken, öronen, svansar och hovskägget samt rycka manar.

Nu är min sista uppgift inskickad och det känns underbart att stryka ännu en sak från en evigt lång lista som aldrig verkade vilja ta slut. Jag lyckades tyvärr inte så bra med min muntliga syntes så i helgen får jag djupdyka i det och se till att vara bättre förberedd både informationsmässigt och mentalt. En riktig vecka kvar nu och där väntas hästskötarexamen, hästbesiktning och ett studiebesök på Jägersro!

img_4427

Tisdag

Idag har vi tagit egna träckprov. Inte helt tillförlitliga såklart så att jag kommer att skicka in ett på Tudi under nästa vecka ändå. Men det var intressant och roligt att testa på och det var roligt att det var hästar från både samma och olika stall att se vilken skillnad de kan vara trots att de gått ihop eller höra vad de har gått i för slags hage.

Fortsatte dagen med att köra ut med vår grupp i det härliga vädret. Aramiz har passerat läskig stillastående lastbil, kört över en liten träbro och genom vattenhindret. Allt på samma gång och det var bara lastbilen som skapade tveksamheter.

Jag och Tudelu gav oss ut på tur, först besökte vi vågen på Flyinge för att se att vi håller oss i form. Det roligaste är att hon har egentligen bara växlat mellan 20kg, vilket knappt är någonting alls eftersom de kan förlora flera kilo bara genom att vi rider dom eller fodrar före eller vägning. Ändå så tycker jag att hon har dragit ihop buken sen vi flyttade ner hit. Men nu börjar det ju komma gräs i hagarna så snart växer den väl tillbaka igen. Vi red på Hastings i strålande sol. Massvis med galopp gör susen och nu börjar den förvända galoppen sitta riktigt bra. Hon har gärna velat byta galopp så fort hon misstänker ett varvbyte men nu väntar hon faktiskt på byteshjälpen och håller den förvända i den mån hon orkar.

Avslutade kvällen med att besöka Stenbrottet i Dalby. Vackert men med en hemsk historia bakom sig. Sugen på att bada var jag inte direkt så den uppgiften lämnar jag till någon annan. Nu tar jag en halvtimmes plugg och sedan måste jag försöka få lite sömn.

nothing is coherent but everything make sense

img_4074

Då sitter jag hemma på mitt rum utanför Kolbäck igen för att under ett par dagar njuta av att vara ledig. En i min klass skulle åka hem den här helgen och därför passade jag på att åka med upp md tanke på att det är mycket som händer här hemma just nu som jag inte riktigt kan vänta ytterligare ett par veckor på.

Gårdagen gick i ett. Klockan 05.30 fodrade jag i stallet och promenerade mot Flyinge för att ha veckans sista stalltjänst. Klockan 06.00 körde vi igång och efter 08.00 tiden så kunde jag börja göra iordning Aramiz för ett ridpass. En blandning av dressyr och mysridning ute på Warren hastings var precis vad vi både behövde. Jag tycker verkligen att han är så fin att rida men det tar tid att komma till jobb eftersom det är mycket annat han behöver koncentrera sig på innan han har tid att fundera på mig. Sedan är orken lite bristande men han försöker så mycket som han kan. Klockan 10.00 körde vi par med två utav skolhästarna och det var inte det lättaste, trots att vi nästan bara körde rakt fram. Det är tur att vi har rutinerade hästar som vet vad de håller på med. Eftermiddagens föreläsning bestod av redovisningar och sedan fick vi gå hem tidigare när alla var klara.

Positiva nyheter förövrigt är att jag klarade årets sista tenta! Det innebär alltså att jag inte har någonting att ta igen på det generella omprovstillfället som är i sommar. Men självklart finns det en del saker som ska göras innan sommarens ledighet anländer på riktigt. En examination i vetenskapligt skrivande och en i körning, en hästbesiktning, en LAB och en muntlig syntes. En inlämning i Häst och anläggningsvård( *andas*).

20.14

Fina Aramiz innan vi körde idag. Soligt väder som det varit den senaste tiden innebar att vi var ute och körde på Warren Hastings. Trötta hästar i värmen men väldigt fina och duktiga. Hästarna betas nu inför kommande bete och jag känner hur ojämn min bränna kommer att vara innan jag åker hem om mindre än fyra veckor. Pikéer i stallet, i strålande sol när man betar häst är inte att rekommendera om man inte tycker att bonnbränna är charmigt.

Tudelu och jag red också till Warren Hastings nu på eftermiddagen och jobbade med övergångar mellan galopp och skritt. Otroligt svårt att få en ren, fyrtaktig skritt på henne efter att man har galopperat och ännu svårare att få henne att skritta genom kroppen utan att åla sig och bli spänd inför den nya fattningen. Men det är bara att träna vidare på det som är svårt så blir det förhoppningsvis lite lättare tillslut. Avslutade med förvänd galopp runt hastings vilket hon tycker är väldigt jobbigt och gärna vill byta galopp. Svettig efter dagens ridpass fick hon duscha.

Nu är klockan efter 20.00 och jag behöver ta tag i allt och inget. Har en redovisning imorgon som jag inte kan speciellt mycket om. En sjukdomsuppgift som behöver rättas och skickas in ikväll. Egentligen också en uppgift om Skötsel av ett stall, men den kan jag skjuta lite längre på. Sedan var ju även tanken att jag skulle hinna ut och springa en runda innan det är dags att sova men insåg att jag får stryka det ur planeringen.

Imorgon åker jag hem! Dags att ta tag i lite packning också så att morgondagen går smidigt. Vi åker från Flyinge på eftermiddagen efter vår lektion så är hemma någon gång på kvällen. Men innan dess ska jag hinna med körlektion, då ska vi köra par! Sedan ska jag också rida Aramiz på morgonen.

Söndag

img_3874

Planen var att jag och Aramiz skulle rida ut idag men vi fick planera om och istället så snodde jag Agnes körhäst Isur och red ut tillsammans med Emelie i klassen. Idag har solen värmt oss från morgon fram till kväll, jag trodde inte det var sant när jag kom ut till stallet vid utsläpp och önskade att jag hade valt shorts istället för ridbyxor. Isur var också en trevlig häst att rida när jag hade fått upp farten en aning, det tar på krafterna i värmen och han behövde lite tid att komma igång.

Tudelu och jag red ner till galoppbanan trots värmen. Det gäller att ligga i den korta tid vi har kvar. Efter några varv på banan så var både hon och jag trötta och ordentligt varma. Skrittade hem igen och hon fick duscha.

Nu väntas en kort stalltjänstvecka för min grupp. Endast tre dagar med stalltjänst och sedan är vi lediga torsdag och fredag. Tre obligatoriska lektioner också under dessa dagar med redovisningar. Jag passar på att åka hem till Strömsholm och njuta av ledigheten, trots att tiden är knapp här nere. Det har ju faktiskt kommit både kattungar och föl hemma nu och jag kan nog inte vänta så länge som till juni innan jag får gosa med föl. Bella rider Tudi över helgen och ser till att allt flyter på för henne.

Fredag

Eftermiddagens ridpass på melonbanan tillsammans med min fina körhäst Aramiz gjorde verkligen hela min dag. I slutet satt jag med ett leende och njöt över hur härligt det kan vara att rida. Jag missade förmiddagens körlektion och därför fick jag motionera Aramiz själv och därför passade jag på att trimma dressyr för att göra ett försök att få till de där skänkelvikningarna som har varit så svåra med vagn. Aramiz är svag i kroppen och orkar inte riktigt men han vill väldigt väl med sin stora kropp. Efter en stunds tragglande med att rätta framdelen efter bakdelens spår i galopp så började det kännas som att kroppen kom ihop och bar sig själv och då helt plötsligt så var skänkelvikningarna inte lika svåra längre.

Dagens föreläsning handlade om ledarskap och vi pratade mestadels om hur man skulle tänka och vad för egenskaper som vi uppskattades hos en ledare och hur vi skulle tänka när vi går in i roller där vi ska leda en grupp. Mina ögon gick dock i kors efter all information som skulle matas in i mitt redan fullproppade huvud, ännu snurrar all genetik mellan mina öron.

Tudelu fick en vilodag idag och det gör kanske inget med tanke på hur hon har gått i veckan. I helgen ska vi ta ännu en dag på galoppbanan och sedan ett pass dressyr är tanken. Galoppbanan ska användas flitigt tills dess att vi beger oss hem och inleder en sommar med tävlingar. Nästa veckas tävling blev tyvärr inställd på grund av för få starter vilket innebär att tävlinssäsongen här nere är slut och vi får längta till de starter vi har planerat för i sommar.

Vill förövrigt bara skryt om det fantastiska vädret som skåne kommer bjuda på i veckan! Kanske kan jag försöka att få lite färg också mellan pluggandet? 

torsdag

img_3768
Varken vädret eller utsikten går det att klaga speciellt mycket på när lektionerna på Flyinge går att spendera utomhus. Fina hästar i en inspirerande miljö. Uppgifter har en efter en kunnat bockats av från listan även om det har hunnit fyllas på med ytterligare uppgifter som ska in innan terminen är slut om ynka fyra veckor. Det börjar brinna i knutarna nu när dagarna räknas ner.

Denna torsdag började med utsläpp vid 07.00 hemma i stallet och klockan 08.10 så satt hela klassen vid bänkarna för att skriva terminens sista tenta. Denna gång i genetik och avel. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det har gått vägen med denna tenta. Det skulle underlätta enormt i min redan lite för stressade tillvaro. Det skulle vara så skönt att pricka av ytterligare en sak och kunna slappna av lite mer, kanske våga sig på att njuta den tid som är kvar?

Direkt efter tentan så red jag ut Tudi runt terrängbanan, mest jogging för hennes del eftersom vi hade hårdträning på galoppbanan igår. Så idag var fokuset att jogga ur sig träningsvärken. På eftermiddagen hade vi extra inlags körning. Vi tränade på att köra genom ”maratonhinder” men med koner. Jag och Aramiz höll att koner stående idag men han var lite trött, vilket jag gissar på delvis hänger ihop med värmen men också att han behöver öka på kraftfodret lite så det löser vi från och med nu.