Some things just fill your heart without trying


Jag blir alldeles varm i hjärtat. Det finns mycket att säga om Tudi men hennes absolut bästa sida är kanske den här. Den lugna och harmoniska sidan och den trygghet som hon utstrålar. Det finns få hästar som jag känt sådan tillit till. Jag gillar kanske hästar med lite mer nerv och med lite mer explosivitet, men det här, det slår kanske allt det andra? Sittande med ryggen mot husväggen i kvällssolen med en Tudelu betande lös på gräsmattan så kändes livet helt plötsligt komplett. Som om ingenting mer någonsin skulle behövas.

Min första storhäst blev en för stor ponny och det känner jag mig enormt tacksam för. Tudi och jag har tillbringat drygt 13 månader tillsammans nu och hon var precis allt det jag behövde när jag bodde i skåne. En riktig klippa, så obekymrad över livet, genomsnäll från topp till tå och en fantastiskt läromästare mitt i det. Det är få gånger i livet som man stöter på den här typen utav hästar, som bara existerar, som alltid är nöjd, som alltid ställer upp och som är mer förlåtande än vad man själv kanske skulle vara om man befann sig i samma sits. Tänk så mycket jag är skyldig henne, för alla gånger hon bara räddar oss för mina misstag?

Vi har hösten kvar tillsammans och sedan är det dags för mig att bestämma hur jag ska gå vidare på hästfronten. Givetvis spekuleras det redan nu och har gjorts ett tag men jag har lagt tankarna på is i och med den rådande höbristen. Jag tror att när rätt häst dyker upp så kommer det att klicka och om inte så var det aldrig menat.

Med det här avslutar jag min söndag, aldrig med söndagsångest utan förbereder istället inför måndagstankarna men dessa tar vi i tu med imorgon. En sak i taget, bit för bit, som ett evigt stort pussel. En dag kommer bitarna falla på plats.

img_5666

Tre stallar och en fika senare


Och med det så var ännu en utav mina lediga dagar slut och inte heller denna gång hann jag med att njuta utav solen som jag så länge lovat att unna mig. Men några hästar senare så har dagen ändå blivit bättre än tänkt.

Callie fick inleda dagen med ett förmiddagspass. Fortsätter att rida henne med ett stort leende på läpparna. Jag börjar verkligen hitta känslan i ridningen på henne och då blir det roligare och roligare för varje gång jag får sitta upp. Fortsatte dagen med lunch hemma innan jag åkte till västerås för att hoppträna en ponny jag hjälper till med. Det absolut roligaste var kanske att träffa min tränare igen, sist vi tränade ihop var när jag nyligen hade fått hem Tudelu förra sommaren. En privatträning var precis vad vi behövde och det kändes så skönt att träna för Karin igen. Tänk att jag red första gången för henne någonstans runt 2009-2010 på ridskolan och har ridit regelbundet för henne sedan januari 2012? Tänk vad många ponnyer hon har sett mig rida, så många tävlingsfilmer hon har fått hjälpa mig att analysera och så många tips och trix som hon skickat med mig hem. Hon har sett mig åka i backen och höjt hindren högre än vad jag någonsin trodde jag skulle våga hoppa. Peppat mig och varit delaktig i så många tävlingsplaneringar. Hon har nog trott på mig mer än vad jag själv har gjort.

Tillbaka till träningen så är jag väldigt nöjd. Några utav de problemen som han har dök upp och vi kunde reda ut dom även om det finns att jobba vidare med. Det är en väldigt fin ponny så jag är väldigt glad över att få rida honom lite extra nu och nästa vecka tränar vi igen.

Har man inte nog att göra så lyckades jag pressa in en fika tillsammans med en kompis som jag inte träffat på länge. Vi gick mellan- och högstadiet tillsammans och i parallellklass på gymnasiet. Pratade om allt och inget över en välbekant fika på Markan i Strömsholm där vi har spenderat många eftermiddagar under vår högstadietid. Direkt därifrån åkte jag till sista stallet vid 18.30 för att ta in hästarna, göra iordning stallet och rida Tudelu som reds ut i kvällssolen.

Nu är jag inne i livet så som jag vill ha det, tillbaka i allt det som skapade mening. En händelse ska avlösas av en annan, att sitta ner när vardagen kallar är inte speciellt lockande. Sedan kanske inte varje dag ska innebära åkande, tidsanpassningar och utebliven tid för vila. Men jag tror att jag kommer sova gott inatt och ibland är det belöning nog.

En evig karusell

img_5165

Mitt sommarlov blev allt annat än ledighet. Jag har inte fast jobb eller säkrade timmar hela sommaren men jag kommer att jobba betydligt mer än vad jag gjort under de två åren efter att jag tog studenten. Men jag inser också att jag trivs med det. Jag trivs med att kliva upp ur sängen varje morgon och ha dagen uppgjord framför mig. Ledighet är verkligen inte heller fel men då har jag en tendens att sova bort förmiddagarna för att sedan känna mig rastlös resten utav dagen och avslutar då med att gå och lägga mig, alldeles för sent, med en känsla av att man slösat bort en dag på ingenting.

Dagarna passerar och jag har redan hunnit vara hemma i två veckor. Det börjar bli verkligt nu att jag har lämnat skåne och tiden där bakom mig med fokus på allt det som finns framför mig. Det är sorgligt och tomt att veta att det inte är den vardagen som jag kommer att gå tillbaka till hur mycket jag än skulle vilja. Jag behövde året på flyinge för att pröva mina vingar likaväl som jag behövde komma hem och smälta allt det jag har upplevt. Jag behövde göra allt det där, göra mina egna misstag och lära utav motgångarna jag stötte på. Leva de drömliv som södra Sverige faktiskt erbjöd. Men jag njuter av Strömsholm och är förväntansfull inför de dagar som väntar.

Tudelu och jag har hunnit med att delta på vår första terrängträning(utomhus), i och med den så lyckades vi ta fälttävlanskortet och vi är nu redo att ge oss ut på tävlingsbanorna i annat än hoppning. Jag tänker ta en dag och se över vad det finns för tävlingar kvar nu i sommar och sedan börja planera inför hösten. Tudelu glänste och gjorde träningen som om hon inte hade gjort annat vilket var väldigt roligt. Med spetsade öron och i full galopp provade vi alla möjliga typer utav hinder och vi ser fram emot nästa träning tillsammans.

Denna lördag har vi spenderat på Hallsta Ridklubb där vi fick två snöpliga nerslag, ett i varje klass. I första klassen tog vi med oss sista hindret i omhoppningen och i andra klassen tog vi inhoppet i kombinationen i grunden. Tråkigt men andra rundan var ändå väldigt bra tycker jag. Handbromsen var lämnad hemma och vi red kanske i en aningens för stor galopp som då blev lite platt. Men vi är nöjda och nu ser jag fram emot att testa på 115cm nästa vecka!

Skärmavbild 2018-06-16 kl. 14.32.32img_5161img_5159Skärmavbild 2018-06-16 kl. 14.33.05

Fredag

Eftermiddagens ridpass på melonbanan tillsammans med min fina körhäst Aramiz gjorde verkligen hela min dag. I slutet satt jag med ett leende och njöt över hur härligt det kan vara att rida. Jag missade förmiddagens körlektion och därför fick jag motionera Aramiz själv och därför passade jag på att trimma dressyr för att göra ett försök att få till de där skänkelvikningarna som har varit så svåra med vagn. Aramiz är svag i kroppen och orkar inte riktigt men han vill väldigt väl med sin stora kropp. Efter en stunds tragglande med att rätta framdelen efter bakdelens spår i galopp så började det kännas som att kroppen kom ihop och bar sig själv och då helt plötsligt så var skänkelvikningarna inte lika svåra längre.

Dagens föreläsning handlade om ledarskap och vi pratade mestadels om hur man skulle tänka och vad för egenskaper som vi uppskattades hos en ledare och hur vi skulle tänka när vi går in i roller där vi ska leda en grupp. Mina ögon gick dock i kors efter all information som skulle matas in i mitt redan fullproppade huvud, ännu snurrar all genetik mellan mina öron.

Tudelu fick en vilodag idag och det gör kanske inget med tanke på hur hon har gått i veckan. I helgen ska vi ta ännu en dag på galoppbanan och sedan ett pass dressyr är tanken. Galoppbanan ska användas flitigt tills dess att vi beger oss hem och inleder en sommar med tävlingar. Nästa veckas tävling blev tyvärr inställd på grund av för få starter vilket innebär att tävlinssäsongen här nere är slut och vi får längta till de starter vi har planerat för i sommar.

Vill förövrigt bara skryt om det fantastiska vädret som skåne kommer bjuda på i veckan! Kanske kan jag försöka att få lite färg också mellan pluggandet? 

Tävlingstisdag

Vilken lyckad tisdag det blev, ikväll kommer jag att gå och lägga mig med ett leende på läpparna. Tudelu presterade bättre än någonsin idag och jag red väldigt bra i andra klassen. Agnes var snäll och knoppade Tudi så att hon kunde glänsa lite extra. Jag har verkligen en grej för knoppade hästar, tycker att det känns som att man har ansträngt sig lite extra när hästarna är knoppade, det är en liten detalj som gör sådan skillnad.

Vi red två klasser, en 100cm och en 110cm. Till första klassen blev det lite oflyt på banan. Jag var inte helt säker på banan och Tudi var piggare än vad jag hade förväntat mig så jag blev hård och orolig i handen vilket gjorde att vi inte fick någon ordentlig rytm. Men vi var felfria och nöjda över att vara tillbaka på banan igen efter vinteruppehållet. Mellan klasserna fick Tudi beta och jag gick banan och förberedde för nästa klass. Tog några språng innan jag gick in på banan och sedan gjorde jag en runda som jag är väldigt nöjd över i 110cm klassen. Red framåt på alla distanser så att jag nästan fick det trångt. Jag hade haft lite svårt att räcka fram eftersom jag inte haft tillräcklig bra galopp.

Det var helt omöjligt för at Tudi att stå still för fotografering så det här är det bästa som blev.

Klasserna idag var enbart bedömning A, vilket innebär att alla felfria blir likaplacerade. Jag och Tudi fick alltså med oss två rosetter hem. Vi ska se om vi kommer att hinna med ytterligare en start här nere på Flyinge innan vi ska åka hemåt igen. Flyinge ska ha en till eftermiddagstävling och det är precis lagom för oss att starta.

Nu kör vi på och samlar rutin på 110cm klasser och hoppas på att kunna starta det med omhoppning när vi kommer hem. Hittills är vi mycket nöjda med det vi har gjort och jag vill inte stressa fram någonting utan känna mig trygg i uppgiften och fortsätta att lära mig hur jag ska rida Tudi på bästa sätt.


img_3653

Beauty without vanity

Jag trotsade dagens blåst och red i kortärmat ner till Flyinge tillsammans med Bella och hennes Coralee. Hästarna trivs bra ute på Warren Hastings som är en stor ”gräsbana” som ligger i Flyinges skogspark. Det blir en härlig framåtbjudning och det finns utrymme att galoppera på i en större galopp än vad man kan göra på en vanlig bana. Omväxling tycker både vi och hästarna om. Samtidigt är det otroligt vackert med hästkyrkogården i mitten och solen värmer skönt där man är skyddad från vinden. Hela parken är fylld utav vita blommor och vi kan bara konstatera att våren har kommit med stormsteg.

Jag behöver komma igång med lite konditionsarbete med Tudi och nu finns det bättre möjligheter till det i och med att galoppbanan är i bruk sedan ett tag tillbaka. Nu ska jag bara hitta tiden att rida dit och sedan kommer hon att vara redo att kicka igång tävlingssäsongen mer ordentligt när vi kommer hem till Strömsholm igen.

Klockan är 19.05 och det är dags att börja med allt det jag hade tänkt att hinna med idag. Det var tvätt, städning och alldeles för mycket plugg som jag skjutit framför mig. Att man aldrig lär sig att ta tag i saker. Det är en dag imorgon också som jag ska utnyttja till fullo.

img_3574img_3556

Jag älskar att #pluggahäst

img_3290

Jag får nypa mig i armen för att förstå att jag pluggar på kanske en av Sveriges vackraste anläggningar. Förstår ni att det här är min skolmiljö som jag får chansen att utvecklas i? Att gå ut från utbildningshuset under rasterna och inspireras av dressyr på kastenjegården och hoppning i stora ridhuset är precis allt man kan önska sig som inbiten hästnörd. Jag vet inte hur många gånger jag ska säga det men jag vill verkligen inte flytta hem igen. 

Min torsdag bestod av föreläsning under förmiddagen och sista lektionen inför examen i tappsko. Vi slog på skor på riktig häst denna gång och körhästen Marabou fick vara min försökskanin. Skon kom både av och på igen utan några större problem. Dessvärre gäller det för min del att hålla händerna på rätt ställe och inte riva sig på nitarna, men då har jag fått lära mig den hårda vägen istället.

Att man under stalltjänstveckan är ganska så trött tror jag nog att de flesta har förstått men en del utav oss i klassen lyckades ändå styra bilarna mot Alnarp vid 22.30 tiden för att umgås med lantmästarna när eftersläppet började efter deras torsdagssoppa. Efter alldeles för få timmars sömn fodrade jag hästarna hemma i det egna stallet klockan 06.00 för att åka vidare mot flyinge för att ha morgonstalltjänst 06.30.


Eftersom Flyinge har bestämt sig för att ge oss sol från morgon till kväll så körde vi ut med våra körhästar idag på lektionen. Det tror jag Aramiz uppskattade väldigt mycket. Det blev en runda på en timme och man kunde njuta av det härliga vädret och koppla bort tankarna en stund. Tudelu och jag ska få hjälp med hoppningen ikväll och på tisdag ska vi tävla! Det drar ihop sig för att kursavslutningar och jag tror att vi alla känner pressen en aning. Tiden försvinner på något mystiskt sätt iväg samtidigt som man tar sig tid att ligga på gräsmattan längs med kastanjegården, studera ridning och äta glass. Ekvationen går inte riktigt ihop. 

Vi är mitt uppe i det avslutande sjukdomsblocket och vi har en egen sjukdom att skriva ett arbete om, ett arbete jag har skjutit alldeles för mycket på och som ska in nu om några dagar, det är blir att ägna helgens alla timmar åt det. Parallellt med uppgiften har vi föreläsningar om andra sjukdomar och skador, förebyggande åtgärder och hur vi kan behandla. Målet är ju våra hästar ska hålla sig friska och sunda och med all den kunskap som vi varje dag får suga i oss så bygger jag upp min kunskapsbank. Det är så roligt att plugga häst!

img_3304
img_3317

2017-04-18

Min körhäst Aramiz efter dagens ridpass.

Min morgon började vid 05.30 när klockan ringde och det var dags att gå ut till stallet för att fodra hästarna. Den här dagen var mindre bra planerad då jag hade bytt bort min morgon stalltjänst för att kunna ta sovmorgon, men givetvis hade jag glömt att jag hade morgonfodringen i det egna stallet. Men jag kunde iallafall krypa ner i sängen igen efter att jag fodrat.

Morgonens körlektion blev inställd och vi fick rida våra körhästar självständigt istället. Jag och Agnes tog vara på det vackra vädret och red ut hästarna på Hastings, en stor gräsbana i parken med Flyinges hingstkyrkogård i mitten. Aramiz som är min körhäst är riktigt trevlig att rida och hade nog likaväl kunnat vara en del utav ridhästarna. Mycket galopp tog vi idag eftersom de endast går i trav med vagn bakom sig.  När vädret är såhär härligt som idag så hade jag nog kunnat rida i flera timmar. Både han och jag fick jobba ordentligt men det blev väldigt bra tillslut.

Eftermiddagens föreläsning handlade om Avelsarbete och vi hade gruppdiskussioner rörande olika frågeställningar inom SWB vs Varmblods travare. Genetiktentan är nog den som kommer vara svårast att plugga till. Det börjar dra ihop sig och till helgen är min plan att djupdyka i genetiken och se vad för detaljer som jag kan ha glömt. Jag ska gå igenom och rensa bland mina anteckningar för att hitta lite struktur i det sista som är kvar. Ångesten och stressen över att det snart är slut börjar krypa närmre.

Tudelu och jag red sedan ner till galoppbanan för att rensa tankarna lite. Hon älskar att ösa ur sig all energi längs med långsidorna men denna gång låg vi bara och rullade i några varv till vi hittade en bra galopp där jag mer kunde följa med än försöka att hålla tempot. Helt skummig skrittade vi tillbaka till stallet i vårsolen. Flyinge är verkligen en plats för sig och jag önskar verkligen att jag kunde spendera mina tre år på hippologen här nere.

Jag hoppas också att det är flera utav er som har sökt till Hippologprogrammet till hösten! Det här är verkligen bland de bästa valen jag har gjort, all kunskap, klassen och miljön var precis vad jag behövde för att våga kliva utanför min comfort-zone och börja mitt livs äventyr.

DSC_0007

Sittning, träning och stalltjänst

Större delen utav klassen tog igår bussen till Alnarp för att vara med på deras sittning där vi Hippologer var inbjudna hedersgäster. I Alnarp pluggar lantmästare som tillhör SLU(Sveriges lantliga universitet) precis som vi. Kom i säng vid 03.30 tiden men det var mycket roligt och detta gör vi gärna om.

Denna lördag var det dags för träning hos Piia på flyinge så efter klockan 12.00 red jag och Bella hästarna dit. Under uppvärmningen red vi över två bockar och man förstår inte hur svårt det kan vara att ha hästen rak på linjen och sedan komma runt genom hörnpasseringarna. Men vi kämpade på och speciellt med Tudi som gärna vänder före med bogen. Sedan hoppade vi två hinder med bom före, relaterad linje med fyra galoppsprång och en trekombination.

Det känns bara bättre och bättre med Tudi och vi hittar fler och fler knappar ihop. Jag behöver hitta tryck i galoppen samtidigt som den är längre och utan att det blir platt. Jag får en jättetrevlig känsla när galoppen växer och blir större men det är svårt, det är så svårt. Det är tur att Tudi alltid ställer upp och rättar mina misstag men det är så kul att jag kommer till ridning nu på ett annat sätt än vad jag har gjort förut.

Blev lite sista minuten ändringar så imorgon ska jag ha stalltjänst på flyinge. Inte helt fel eftersom jag då blir av med en utav dagarna jag skulle ha nästa helg. Tänkte ta med mig lite skolarbeten till flyinge imorgon för att ha någonting att göra under lunchen.

Den här veckan har verkligen flytit på. Fick reda på att jag var godkänd på omtentan vilket jag var helt inställd på att jag inte skulle bli. Så himla skönt att kunna lägga den delen åt sidan och fokusera på det som är kvar. I torsdags blev jag godkänd på den muntliga syntesen i ridlära och sedan tentar vi av den på tisdag morgon. Bäst av allt är nog ändå vädret.

img_3165img_3162img_3161img_3159img_3158

Turn those dreams into reality

Kan ni tänka er att jag för inte allt så länge sedan planerade att lägga hästarna på hyllan? Att lämna ridsporten helt bakom mig och att jag faktiskt inte kände mig det minsta bekymrad över mitt beslut? Det är lustigt hur saker och ting kan förändras.

Idag kan jag inte föreställa mig en vardag utan hästar. Jag kan inte se mig själv någon annanstans än där jag är just nu. Omringad av människor som brinner för samma sak som jag gör, i en miljö där vi ständigt får ifrågasätta våra kunskaper och bygger vidare på vår erfarenhetsbank. Jag vill leva mitt liv såhär, i en pågående process, jag vill aldrig sitta fast och jag vill aldrig stå still. Jag vill vidare och jag vill bli bättre.

Min största mardröm är att jag en dag ska stå där, utan häst och utan mitt intresse, och känna att det spelar ingen roll. Stå där utan allt som varit självklart i så många år och vara likgiltig inför det som väntas. Det skrämmer mig lite för jag vet att det inte är omöjligt. För jag vet att det var precis så som jag kände, för inte allt så längesedan. Tänk att förlora allt det som driver mig, förlora glädjen och kärleken som jag känner till djuren. Förlora passionen och viljan att hela tiden utmana sig själv.

Ibland behöver man ett uppvaknande för att inse vad som är viktigt i livet. Och mitt, det blev den dagen han lämnade mig ensam kvar här på jorden. För aldrig innan hade jag behövt ifrågasätta mitt intresse. Aldrig har jag känt mig så ensam och så förvirrad, så osäker och sviken. Sviken av livet, av att all orättvisa hamnade på oss. Men det är händelser som dessa som ger oss insikter. Och tack vare honom vill jag det här mer än någonsin. 

111
Krypton, allt jag någonsin behövde ♥