Be kind for no reason


Jag har tur som har så bra vänner. Mirjam och Tequila har fått hänga ihop de senaste dagarna för att jag ska få möjligheten att kurera mig och bli frisk igen. Det har inneburit att jag inte har behövt göra någonting ansträngande alls och låtit kroppen vila upp sig. Tequila har fått göra gymnastikövningar och avslutade denna vecka med ett hoppass i solen. Så som tanken är nu är att hon ska hoppa mer inför tävling för att sedan vara utan hinder veckan efter. Jag hoppas att det ska göra att resultaten blir säkrare och att vi slipper nedslagen. För som det är nu är det alltid lite för roligt att hoppa när vi kommer på tävling.

I och med att skolan börjar imorgon så var jag tvungen att provrida min nya skolhäst som jag har blivit tilldelad. Så idag satt jag upp på Heartache I am, Mini, och red ett lättare pass på stallplan. Första känslan som jag fick säger att vi kommer att trivas ihop och jag längtar till att rida vårt första pass för tränare innan det är dags att fundera över hur vi ska lägga upp träningen i vår. Det kommer att bli roligt, minst sagt.

Vi mjukstartar imorgon med morgon-HAV (Häst och anläggningsvård) och därefter kursintro för examensarbetet och under eftermiddagen rider vi lektion tillsammans med våra unghästar! 

Drömmer efter våren

DSC_0252

Veckan har bestått av redovisningar från de praktikuppgifter som vi har haft. Så en redovisning av mitt utvecklingsprojekt som var Kakans inhoppning samt en redovisning av ett temaarbete där vi skulle hitta ett förbättringsområde antingen inom hästvälfärd eller arbetsmiljö och därifrån arbeta fram en lösning. Där valde jag att utveckla en arbetsmiljöpolicy och göra en riskinventering för några av de delar som ingick i det dagliga arbetet på Skästa gård.

Jag har dragit på mig en envis förkylning som gjort att jag valt att avstå från ridning de senaste dagarna. Jag vet att om jag inte vilar upp mig kommer nästa vecka att spela ut mig. Som tur är har Mirjam som är nyligen hemkommen från Tyskland velat rida extra så hon har trimmat Tequila ett par dagar för att jag ska kunna ta det lugnt. Hon behöver ridas inför näste veckas säsongsstart då hon tävlar två dagar på hemmaplan Strömsholm.

Vi har blivit tilldelade nya hästar inför den kommande våren och jag är upp över öronen glad för de hästar som jag kommer spendera den kommande tiden tillsammans med. Jag har fått tillbaka min unghäst Idento som jag hade under mitt unghästblock och jag har blivit tilldelad Heartache I am aka Mini som jag tänker prova för första gången imorgon. Detta innebär att jag under denna vår kommer att ha mina två egna hästar som har individuella mål samt att jag kommer kunna tävla tillsammans med mina skolhästar. Det kommer att bli så himla roligt att se hur saker och ting artar sig.

En presentation av hästar kommer när skolan kommer igång och jag fått känna in mig på dom båda. Tacksam till tusen, det här kan inte bli annat än bra!

Idento, *2013 e: cardento

If you want to achieve greatness stop asking for permission


Vi har gått på ledighet och hästarna har flyttat hem till Kolbäck igen. Tror nog att dom tyckte att det var ganska skönt trots allt. Det är nog kanske mest jag som saknar tillgången till ridhus och gemenskap. När ledigheten är över så väntas en vecka till av praktiken innan jag kommer tillbaka till skolan igen för att dra igång min sista termin.

I och med att det numer är fruset i marken och jag vill hålla igång Tequila så kommer den kommande perioden att bestå av många turer till Strömsholms ridhus. Den här söndagen har vi varit och hoppat. Det känns roligt att saker blir bättre för var dag som går, vi har mycket som vi behöver arbeta vidare med men det känns att om jag håller mig kvar vid den här röda tråden så kommer vi att komma tillrätta med svårigheterna.

Kakan har gjort fantastiska ridpass på Skästa och är nu redo för livet som fyraårig och allt vad det kommer innebära. Hon avslutade sin träningsperiod med att hoppa en bana på 40cm. Hon har lärt sig mycket, främst har kanske framåtbjudningen blivit mer befäst och vi har delvis börjat hitta sambandet mellan hand och skänkel som leder oss mot någon typ av eftergift. För henne väntas nu några veckors vila för att låta allting sjunka in och låta kroppen återhämta sig. Jag ser verkligen fram emot våren tillsammans med henne.

Det är dags att planera för våren. Träningar, tävlingar, mål, drömmar och en fortsättning på allt det som redan har påbörjats. Ett avslut på dessa fantastiska tre år jag har haft tillsammans med min klass på Strömholm och på Flyinge. Det kommer att bli en fantastisk sista termin!

81042852_2482549628668654_4278396899855171584_n80715261_2458069114432253_7148600978290245632_n80675711_564242000798178_2768882991013822464_n

Vi räknar ner till jul


Snön försvann lika snabbt som den svepte sitt vita täcke över oss. En vintergalopp var precis vad jag behövde den här veckan. Byta ut ridhusväggarna och regnjackor mot vinterhandskar och ullstrumpor. Lägga på ett ländtäcke och låta motståndet från snön göra jobbet. Vi njöt den morgonen, både jag och Tequila, trots kylan som smygande letade sig in under kläderna. Men med en morgonsol mot snöns kristaller, det är inte mycket som kan mäta sig med det.

Praktiken fortsätter att rulla på och jag inser att det är dags att ta tag i de uppgifter som jag dagligen förtränger att jag har. Det är det jullovet är till för, att komma ikapp och lösa problem som man har skjutit framför sig. Jul och nyår är till för att nollställa, för att börja om, att kunna lägga saker bakom sig och för att samla energi inför en lång vår. Tyvärr vet jag att den här våren, den kommer gå fort och helt plötsligt ska jag vara vuxen. När skolan är slut ska jag stå på egna ben och jag vet inte alls vad jag vill eller vad meningen med någonting är. Jag vill bara vakna på morgonen och älska min vardag, det kommer alltid att vara målet, att ha någonting att som gör dagarna meningsfulla.

Dags att planera för våren är det iallafall. Men det kanske jag väntar till helgen med. Planera terminen med träningar, tävlingar och skolan utöver det. Planera för både min egen skolgång och för terminen på ridskolan. Hur jag på bästa sätt ska kunna lägga upp en terminsplanering för mina elever, vad de ska kunna och hur vi ska komma dit. Det är inte alltid så lätt men jag lär mig av både mina misslyckanden och av det som fungerar bra. Jag längtar verkligen tillbaka till skolan nu!

Ridskoleponnyn Nemo som jag fick låna på träning härom veckan!

Life is what happens when you are busy making other plans


Den första snön har täckt marken men jag gissar på att den kommer lämna oss lika hastigt som den kom. Bitande kyla i kinderna och ögon som tåras av vinden, vintern är inte en självklar favorit hos mig. Jag fryser alltid, hur mycket kläder jag än har på mig och mitt ansikte försöker nästan övertyga mig om att jag är allergisk mot kyla.

Det var längesen sist, och det beror på att inlägget på min telefon har bestämt sig för att inte längre fungera och det har tagit tid att orka bry sig tillräckligt mycket för att göra någonting åt det. Men vad har då hänt sedan sist? Jo faktiskt en hel del. Kakan har tagit sina första språng med ryttare på ryggen. Båda hästarna har åkt till min praktikplats på skästa gård för att kunna göra det mesta utav vinterträningen med tillgång till ridhus och tränare. Det kommer bli ett bra sätt att ladda upp inför vårens utmaningar. Jag har hunnit med att spendera alldeles för mycket pengar på Friends när Sweden horse show ägde rum och jag har hängt så mycket som det bara går i stallet. I övrigt flyter min Praktik på men jag längtar tillbaka till skolan. Efter våra skolhästar, efter bubblan som på något sätt blir på Strömsholm.

Jag tänker på framtiden varje gång jag spenderar mina måndagar på Köpings Ridklubb eller mina lördagar på Hallsta Ridklubb. Jag som aldrig ville undervisa. Jag ville ju bara arbeta med hästar och inte med människor. Men som jag trivs, det är bland det roligaste jag vet och jag känner mig inte längre främmande till att det kanske är så min framtid kommer att se ut. Det är inte det jag innerst inne vill men jag skulle nog bli ledsen om den delen försvann helt ur min vardag. Det är en lättnad att komma dit, ett sätt att tanka energi och ett sätt att koppla av och koppla bort.

Vem är jag om 10 år och var i livet befinner jag mig då? Allt det jag alltid drömt om är det egentligen det som jag vill ha? Hur ska jag 23 år kunna ha ens en aning om vad livet kan erbjuda och är jag överhuvudtaget modig nog att våga chansa? Massvis av tisdagstankar som snurrar där kvällen börjar övergå mot natt. Det enda som jag är fullständigt övertygad om är att jag vill spendera mina dagar tillsammans med mjuka mular och snälla ögon. På en plats där jag kan vara trygg och där jag utvecklas och inspireras mot att vilja ännu lite till.

Hamre Ridklubb 9-10/11


Det har inte direkt varit varken min vecka eller min helg. Det är mycket som vi behöver träna vidare på innan det kommer att fungera på tävling, det är ett trappsteg vi ska kliva upp på nu. Ju mer välriden hon känns på marken ju svårare blir det för mig att styra på hinder. Min förhoppning är att vinterträningen ska hjälpa mig att hitta henne ännu mer och därifrån kunna ta med mig allt det in i nästa tävlingssäsong.

Tre starter gjordes på Hamre Ridklubb denna helg. I vår första klass 110cm, fick vi två stopp och en del andra fel. En mycket läskig grind satte käppar i hjulet men vi bestämde att rida 120cm ändå där vi kom ut med tre nedslag. En bättre runda men betydligt mer spänd än vad den hade behövt vara. Det är svårt för mig att hitta ett lagom tryck i henne och våga andas och komma tillbaka till den lugna ridningen när jag lagt upp tempot. idag startade vi 115cm och gjorde en bra och felfri runda. Kändes skönt att avsluta så!

Nästa helg kör vi Strömsholm på fredagen och därefter ser vi om hon får en kortare vintervila direkt eller om jag ska köra ett tag till innan hon får vila.

Foto: Jenny Johansson

Bisquit Nabab SA (*2016 e: Bengt Nabab – Callahan)

 

I februari när Kakan kom in från hagen en eftermiddag så var hon halt och under kvällen ville hon inte stödja på sitt ena bakben. Hon blev ordinerad boxvila av veterinären som undersökte henne samma kväll men efter ytterligare en tid så slutade hältan att förbättras och vi åkte in till Strömsholm där de hittade en ganska ordentlig hovbensfraktur. Runt om fanns skador på tåsträckarfästet och bensplitter från en smäll på framsidan av hovbenet/kronbenet. Vi åkte från Strömsholm med en diagnos men med en mindre bra prognos.

Efter en lång boxvila från februari till juli så fick Kakan äntligen komma ut. Det är många månader på box för en nybliven treåring. Med uppsikt började hon spendera halva dagarna utomhus och resterande timmar på box. Under hösten fick hon för första gången komma ut i stor hage igen och idag var jag uppe på ryggen och red mina första varv ensam på över ett år.

Jag är så himla glad i min fina häst, som trots otur och tråkigheter har tagit sin långa rehabilitering med ro. Som har mognat i kropp och knopp under den här perioden och som trots den långa vilan alltid möter oss med spetsade öron och med en nyfikenhet om vad dagen ska erbjuda. Jag är tacksam för henne och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon ska få fortsätta vara frisk. Vi är ännu inte klara men det är dags att sätta igång henne för att se om hon håller för belastningen.

Tänk att den här fina individen dök upp på hästnet bara timmar efter att Tudelu blivit provriden av sin nya ägare. Att hon kom in i mitt liv i en tid där mycket var förvirrat, där saker saknade sammanhang och när jag kanske tvivlade som mest. Men jag säger som jag sa då, de bästa köpen gör man spontant och över telefon, jag har inte ångrat en enda dag♥

img_2880

Avslutar veckan

d735af71-d529-4151-938c-550810aaa847d021c2b4-1c87-4db1-9a92-91b703e4b966

Det kändes som det var någonting jag skulle göra men det tycks jag ha förträngt. Det kanske märks ikväll när jag lägger huvudet på kudden och börjar fundera över den kommande veckans måsten.

Jag försöker att bli lite mer aktiv här i och med att dagarna på Hippologen räknas ner. Det är roligt att gå tillbaka och påminnas. Jag minns hur snabbt vårterminen gick förra året, innan vi hann blinka satt vi där i aulan och tackade av våra treor som avslutat sina år på programmet. Det är sorgligt för jag har inte hunnit så mycket som jag hade hoppats. Jag hade önskat mig ett år till på Strömsholm eller på Flyinge, bara för att låta saker sjunka in. För att tillåta mig själv att slappna och njuta av miljön, kunskapen hos våra lärare och våra fantastiska skolhästar som i vått och torrt ställer upp.

Jag är riktigt glad att Tequila har fått vara skolhäst den här veckan. All hjälp som jag har fått av våra lärare. Nu är hon runt skänkeln, avspänd och i kontakt. Det behövdes några dagar i rad för att hitta den känslan. Vi avslutade veckan igår med att hoppa två klasser på grannklubben Vänsta Ryttarförening. Ett tidsfel i den första klassen och ett ner i den andra men jag är så nöjd. Så mycket som Lotta har pratat om brytpunkterna på de böjda linjerna och hur vi ska landa och fånga upp på yttertygeln. Det gjorde jag, varje sväng genom hela banan, nu ska vi träna på att göra det i ett högre tempo.

Söndagar innebär i sin helhet att komma ikapp. Att hinna med det jag borde hunnit tidigare. Så idag ska jag försöka att beta av en del av företagsekonomin som ska tentas av på tisdag. Jag ska rida en tur på min skolhäst Herta. Mio och Coratol ska få göra lite annat jobb och Tequila ska få njuta av att gå ute i stor hage igen. I eftermiddag har vi stallmöte så det finns ett par tider som ska passas.

Bättre än någonsin


Jag älskar verkligen mitt jobb, jag älskar mina måndagar på Köpings Ridklubb och jag älskar de lördagar jag får vara på Hallsta Ridklubb. Att jobba med undervisning var så långt bort att jag inte hade vågat drömma om det men nu trivs jag verkligen. Jag trivs med de barn och ungdomar jag har i mina grupper, jag trivs med ridskolehästarna som i vått och torrt lär sina ryttare allt de kan om ridning och jag trivs med att få instruera. Det trodde jag verkligen inte för ett år sedan, då blev jag nervös av bara tanken.

För att lämna ämnet. Skolan rullar på och helt plötsligt finns det så många luckor i schemat. Hur gick det till? Är det meningen att jag ska vara strukturerad nog för att kunna placera in självständigt arbete på dessa tider? Antagligen.

Tequila har tillfälligt fått gå in som min skolhäst och Herta rider jag vid sidan av. Tequila gjorde två fantastiska pass för Lotta Björe igår och i förrgår. Markarbetet från dagen innan gjorde susen när det byggdes hinder. Imorgon rider vi ett markarbetes pass med Åsa Steninger och på lördag ska vi tävla på Vänsta. Bättre förberedelsevecka hade jag inte kunnat tänka mig.

En tenta i företagsekonomi och examen i hoppning väntar nästa vecka samt ridning för Kyra Kyrklund. Jag tror att det mesta kommer att lösa sig och därför har jag bestämt mig för att ta det som det kommer. Det finns större saker att oroa sig för och om jag lägger ner lite tid och energi i helgen så kommer nog tentamen att ordna sig på ett eller annat sätt.

Bakom skymmande moln skiner solen


Jag tänker att jag kanske tar mig vatten över huvudet men samtidigt så finns det just nu ingenting som jag tycker är så roligt som hästarna. Jag är glad över att jag dagligen skapar en vardag som jag trivs med, att jag formar ett liv som leder mig mot drömmar som jag inte riktigt vågat uttala.

Mina dagar består i princip av att jobba och att rida. Det är kanske på gränsen att hinna tre hästar i olika stall under en eftermiddag, det inser även jag. Men just nu, när viljan och orken finns så tycker jag att det fungerar. Hur dagarna kommer att utvecklas när skolan börjar, det vet jag inte ännu. Det är ett problem för en annan dag. Jag har två unghästar som för varje gång jag sitter upp gör stora framsteg. Tequila fortsätter att utvecklas i dressyren och förhoppningsvis lägger sig min förkylning även snart, den verkar ha etsat sig fast och vägrar att på riktigt lämna.

En vecka kvar innan vårt sista år börjar. Nervös är fel ord att använda. Jag längtar men vill ändå inte riktigt. Den här sommaren har varit precis vad jag har behövt. Jag har varit omringad av människor som vill mig mitt allra bästa. Dom har stöttat mig och hjälpt mig med allt som kan tänkas. Hästarna har fått flytta till sitt nya stall och jag trivs enormt bra. Jag har fått jobb till hösten och haft mina första lektioner. Jag har fått erbjudanden att rida många hästar. Främst är kanske att jag har satt mig själv i första rummet. Jag har prioriterat mig själv i nästan alla lägen och det har gjort mitt liv betydligt enklare. Det är svårt att göra andra glada när man inte har ro till att ta hand om sig själv. Den här sommaren har varit nyttig och jag är tacksam för den.

Film från dagens träning med Tequila och i övrigt firar jag och Kakan ett år tillsammans.