Vi är kvalade 130!


Jag brukar vara duktig på att linda in känslor i ord men nu är jag bara helt tom. Frågan är om det är tröttheten som slagit till eller om det är att jag är överväldigad av allt vad den här dagen har bjudit på. Oavsett så har det infunnit sig ett slags lugn i kroppen när det är dags att avrunda en alldeles för lång dag.

Hopptävling på Lurbo Ridklubb är vad denna lördag har kretsat kring. Efter en mindre bra start i 110cm klassen där jag rev ett hinder i grunden och där sprången genomgående var ganska tråkiga och platta så laddade jag om inför den andra klassen. Felfria i mål blev dagens resultat i 120cm och vi är därmed kvalade till 130cm. Vi lyckades även knipa sista placeringen i klassen. Jag får nypa mig i armen för att förstå att det är sant. Detta är vår fjärde tävling tillsammans och det är långt ifrån vad jag föreställde mig när Isabelle hörde av sig i höstas och letade ryttare till Tequila. Aldrig hade jag väl kunnat tro att det skulle bli såhär bra.

Det känns oerhört skönt att ha dessa felfria rundor i ryggen för att kunna fokusera vidare mot nästa mål. Tanken är fortfarande att starta fler 120-klasser för att samla rutin. Fortsätta jobba med våra svagheter och bli ännu säkrare tillsammans och sedan ser vi vad som händer senare i vår.

Tack för all fin respons jag fick på mitt föregående inlägg, flera som har hört av sig och känner igen sig i de tankar som jag beskriver. Jag vet att vi är många som upplever samma sak och den egentliga frågan handlar kanske om vad vi kan göra åt det? Eller räcker det kanske med att vi synliggör problematiken? Ta hand om varandra och ta hand om er själva♥

img_0958

Strömsholms RSF 25-26/1

Jag gillar att summera och sammanfatta, för det är där som helhetsbilden på riktigt får sitt fäste. I detaljerna finns det alltid saker att fastna i, där finns alltid någonting att förändra eller förbättra, en distans som inte riktigt stämde eller en förhållning som kanske togs i fel ögonblick eller som inte riktigt fick önskad effekt.

Det går att spekulera i evigheter utan att komma till punkt. Sånt är jag bra på, att överanalysera, att älta den där svängen där jag inte fick med yttersidan eller hur jag fastnade i innerhanden på oxern. Därför har jag blivit tvungen att hitta ett sätt att se saker med positivare ögon och då är det bättre att hitta samband som skapar en helhet och där är jag nu. Med livets största leende på mina läppar och med ett självförtroende som slagit i taket. Tack Tequila, allt det här är din förtjänst♥

Fredagens två klasser ser ni här ovan på film↑
En lugnare runda i 110cm där jag inte riktigt hade en önskad galopp vilket gjorde att jag red på ett mer galoppsprång på de två första distanserna där jag visste att jag skulle behöva hålla fram. Rev ut ur kombinationen, jag tror att hon hoppade mig lite ur handen och därför blev hon platt i språnget, det var känslan men det var svårt att se på film. Till den andra klassen, 120cm, la jag upp en större galopp redan från början och där tog tävlingsmänniskan över jag red fortare än planerat men ändå kändes det otroligt bra. Distanserna satt som de skulle men tyvärr blev det ett platt språng in i kombinationen. Svårt att riktigt säga vad som händer. Hon behöver plats för att hinna med att hoppa men får trångt om jag inte håller ihop. Men vi får träna vidare!

Idag red vi vår första felfria runda och i 120cm dessutom! Fasade för kombinationen i och med att det är där vi har fått nedslag i princip varje start. Tog ihop henne ordentligt där och resten av banan kändes så himla bra. Behöver kanske inte skriva mer om det. Filmen med ljud talar för sig själv. Hon ger mig så mycket och det är en ren och skär lyx att sitta på hennes rygg!

Årets sista start


Jag är så glad att jag spricker. Tillbaka på tävlingsbanan igen och det bättre än jag vågat föreställa mig. När Tudelu blev såld och flyttade i somras och jag skrev under kontraktet för Kakan så visste jag att jag skulle få lägga tävlingskläderna på hyllan ett tag framöver och fokusera på annat. Men med facit i hand, jag älskar att träna och tävla. Älskar att sätta mål och att gå in i prestationsbubblan i samma sekund som jag beträder banan.

Jag har känt Tequila i sex veckor nästa vecka. Det vill säga att jag har egentligen inte ridit henne speciellt många gånger. Vi har hopptränat fyra gånger, tävlat en gång och sedan har vi bara försökt att lära känna varandra, hitta knappar och utforska gränserna.

Idag åkte vi till Lurbo ridklubb för att göra årets sista start och med det gjorde vi även debut i 120cm, för mig blev det min första 120cm sedan 2015 då jag startade någon på Krypton som inte gick så bra men också min första 120cm på storhäst. Det känns som någon slags milstolpe att vara här igen. För när det inte fungerade med Krypton var vi övertygade om att det var min ridning som störde tills vi insåg att jag hade ont.

Två klasser avklarade idag iallafall. En så bra grundomgång i 110cm men en dålig sväng i omhoppningen gav ett nerlag. Det blev för mycket innertygel, tappade ytterskänkeln och det blev ett galoppsprång för mycket. I andra klassen red jag helt enligt plan fram till sista linjen där jag insåg att det skulle bli trångt i kombinationen om jag hade kommit inhoppande på fem språng så därför red jag på ett extra språng. Så två klasser med ett nerslag i varje, det är jag ändå väldigt nöjd med. Ser fram emot vinterträningen nu och sedan tar vi våren som den kommer. Det här kommer att bli så roligt!

Nu har jag en trasig tumme som jag måste se över. Lyckades göra illa den igår och red bandagerad idag. Ser om jag kan få den kollad i veckan så att vi kan se så ingenting är sönder. 

 

Frusna tår, en bra debut och alltid på språng


Livet som Hippolog, tidiga mornar och sena kvällar. Det sammanfattar väl livet just nu. Det är få utbildningar där skoltiden inte alltid är schemalagd och gårdagen var längre än andra dagar. Min klocka ringde 04.00, utsläpp i mitt egna stall och på skolan började vi med vår stalltjänst hela gruppen kl 06.00 och vid 07.45 promenerade vi upp till Gula ridhuset för lite hoppning tillsammans med våra skolhästar. Nemo hoppade fint och jag fick order om att sluta bete mig som en geting när jag styr på hinder. Det var en ganska bra beskrivning av mitt attackerande när jag ser en distans som jag vill ta. Nemo är snabb att svara fram men problemen kommer efter när jag samla ihop som jag jagat iväg.

Banbyggnation 09.30, en snabb tur hem efter för ombyte och vidare mot Tequila. 12.30 var vi lastade och påväg mot Strömsholm. Tequila och jag hoppade skolklassen som var en 110cm bed: A:0/A:0. En nerslag på första i omhoppningen som var ett räcke in i en kombination. För övrigt gjorde vi en väldigt bra runda som jag är mycket nöjd med. Tänk att det kan kännas så enkelt när man sitter på en häst som man verkligen klickar med. Vi tränar vidare i vinter och redo för nya utmaningar till våren! Det ser jag verkligen fram emot.

Efter tävlingen stod jag funktionär hela kvällen och åkte från Strömsholm vid 21.00 tiden för att ta hand om min egen häst. Det finns en sanning i att ridsporten är en livsstil. För ibland undrar jag vad det är som får oss att orka varje dag. Det måste väl vara allt det vi får tillbaka? Allt det där som får oss att må så himla bra. För någonting måste ju få oss att orka kliva upp när klockan ringer samma tid dagen därpå.

img_9080
Bästa Hipp2 som är med och arrangerar helgens tävlingar! Tacksam att jag får spendera dagarna med dessa människor! Det svåra blir alltid mycket enklare när man är omgiven av människor med samma driv som en själv.

Ett bra avslut på vecka 39

Igår somnade jag utan några större problem, det räckte med att bara lägga huvudet på kudden för att tröttheten skulle smyga sig fram. Jag behöver bli bättre på att stanna upp och njuta av allt det som sker. För igår var en sådan dag där jag på riktigt kände att det här kan jag göra i resten av mitt liv.

Det är värt att åka till Strömsholm innan morgonfodringen när Hjärtat dansar fram på lina i ridhuset. När hon helt avspänt gör avsaktningar och igångsättningar, skrittar ute på linan utan att fokusera på annat än på mig.

Direkt därifrån fick jag åka hem och byta om, åka till Hallsta ridklubb där Gasira gick två klasser med mig och Goldie en klass med mig och en klass med sin ägare. Gasira behövde en runda att kika av sig och hoppade sedan andra klassen felfritt. Goldie gjorde två kanonrundor felfritt. Jag trivs så bra på ponny, det kommer jag antagligen alltid att göra. Gasira är något utav en drömponny i mina ögon och jag tycker verkligen så mycket om henne även om hon har mycket i huvudet ibland. Samma gäller Goldie, så himla trevlig och för honom har många spärrar släppt och det var så himla roligt att se Julias runda tillsammans med honom.

Ännu ett snabbt ombyte för att rida ut tillsammans med Bella på skolhästen Spitfire. Galopp runt slottet i en värmande eftermiddagssol stod på schemat, det trivdes vi alla med. Ackurat fick sedan lotsa mig runt i ridhuset med lite lättare dressyrjobb. Jag passar på att rida allt jag kan när jag inte har någon egen att rida. Jag tror att timmarna i sadeln kommer att ge mig någonting även om det inte för tränare. Envishet och ödmjukhet kommer att löna sig med tiden.

img_3664

Avesta Ridklubb 28/7


En start blev av den här helgen trots allt. Tanken var att tävla fredag-söndag men Tudis två starter blev strukna. Goldie var iallafall på plats i Avesta den här morgonen och leverade med en felfri runda i 90cm på deras storhäst tävling. Jag tror att både han och jag var nöjda när vi kom ut från banan och jag känner mig väldigt nöjd över resultatet.

Utan några egentliga förväntningar så tog vi det här som en träning. Goldie har inte tävlat speciellt mycket så tanken är att han ska komma ut och se lite mer av världen för att ha lite mer rutin i bagaget. Han tog det hela med ett lugn och det får han en guldstjärna för.

Att tävla är verkligen bland de roligaste jag vet. Som den riktiga vinnarskallen jag är så vill jag mer än gärna vara ute varje helg men det spelar egentligen ingen roll vad för slags tävlingar, vilka hästar eller vilka klasser. Med tävling kommer ett slags kvitto på det som man har tränat på, man kommer hem med ett facit på hur väl man har gjort sin hemläxa. Sedan är givetvis inte resultatet allt, en utav de bästa rundorna jag har gjort slutade med två nerslag. Men för en själv är det nyttigt och utmanande. Jag får helt enkelt fortsätta att samla rutin på tävling och se vilka mål jag kommer att kunna sätta i framtiden.

IMG_5763
Alla bilder fotade av Hedda – heje.foto @ instagram 

Köpings Ridklubb – 7/7

img_5466

Jag vill verkligen inte inleda med att klaga på vädret så jag får helt enkelt skriva att regnet var välbehövligt nu i torkans tider. Regnet vräkte ner inatt när jag var upp för att dricka vatten och jag blev tvungen att dra igen fönstret som jag hade på vid gavel. Hästarna fick iallafall komma ut i hagen precis lagom till när det hade slutat och jag kunde göra klart stall och packa utrustning inför tävlingen medan Tudelu åt sin frukost.

Det blev en mindre intressant tävlingsdag idag då varken vädret eller resultaten var någonting märkvärdigt. Jag fick ett tråkigt nerslag på hinder nummer tre och blev lite forcerad resten av banan. Jag förstår verkligen inte hur svårt det kan vara att bara åka med ibland, varför försöker jag alltid att lägga mig i? Mellan hinder nummer ett och två började jag backa av lite för mycket och red därför på lite framåt mot nummer tre som var ett räcke, det blev flackt och vi tog med oss den. I övrigt hade jag en trevlig känsla genom banan och det kändes som att Tudi tyckte om den större gräsbanan som Köping har och sedan de svalare vädret.

Efter idag ska Tudi få lite sommarlov. Det tycker jag att hon förtjänar i och med den här våren, alla tävlingar som vi tryckt in sedan vi kom hem och med tanke på att hon blir väldigt påverkad utav värmen. Min plan är dock att hon ska komma ut och röra sig lite under vilan ändå eftersom hon gärna blir stående i hagen. Under den här tiden tänkte även jag försöka mig på att ha lite sommarlov och planera inför den kommande hösten. Det kan nog inte bli annat än bra!

Tävling och Glad Midsommar

Vilken härlig känsla det var att gå i mål igår efter 110cm klassen. Jag har ridit några 110 men inte speciellt många alls. De på flyinge som jag red var bara bedömning A, alltså en grundhoppning där man endast behövde vara felfri. De två som jag red här hemma innan gårdagen har jag rivit redan i grunden men nu igår så lyckades vi sätta en felfri ritt både i grund och omhoppning. Det känns som att vi blir säkrare tillsammans och det kändes bra när jag gick banan till 115cm klassen som var efter men tyvärr så tog energin slut och jag orkar inte riktigt supporta henne när jag måste rida på styrka. Så vi fick ett stopp på hinder nummer tre och tidsfel med det. Men i mål kom vi och det får vi vara nöjda med!

På morgonen var jag ute och red två ponnysar, en som jag precis börjat hjälpa till med och sedan Gasira som red lite innan jag flyttade till skåne i höstas. Båda är väldigt fina och det var framförallt roligt att rida Gasira igen eftersom jag trivs väldigt bra med henne. Fick hoppa några språng också och hon hoppar mig ur sadeln endel språng!

Något negativt går såklart att hitta även denna dag, det regnade i princip hela dagen och jag var blöt och kall ända in på kroppen efter morgonens ridning och fick byta om till torra kläder innan vi åkte på tävling. På tävligen höll regnet i sig och efter några timmar där var varje kroppsdel genomkall och blöt. Man bör inte klaga på regnet med tanke på vattenbrist och torka men just igår kändes regnet mindre välkommet.

img_5254img_5255img_5245img_5243img_5244

Nyby Torshälla Ridklubb – 10/6


Det blev en varm men kort dag i Nyby Torshälla där jag och Tudelu hoppade en 110cm klass tillsammans med 4fel. Det var få starter under dagen och jag hade räknat med en betydligt längre dag men lagklassen som var innan min klass gick fort då det inte var tillräckligt många felfria för att ha en omhoppning.

En pigg Tudi i värmen ledde till att jag gjorde lite dumma missar men vi är glada att vara på banan igen och speciellt nu när utesäsongen är igång på riktigt. I den här klassen plockade jag in ett extra galoppsprång på två linjer då jag trodde att jag hade en mycket större galopp än vad jag i själva verket hade. På den andra linjen kom nerslaget och det blev alltså ingen omhoppning för oss men vi är nöjda och glada iallafall. Det är vår tredje 110cm tillsammans och det känns lätt och roligt att styra runt. Men till nästa gång får jag tänka på att följa galoppen framåt så som jag har gjort när jag ridit inomhus för att hon ska räcka fram. Jag har en tendens att tänka alldeles för mycket när jag rider och då blir det oftast fel.

Planen nu är att hon kommer att starta på Hallsta Ridklubb nästa helg 100cm och 110cm för att veckan därpå starta på Vänsta Ryttarförening 110cm och 115cm.

DSC_0038DSC_0045Skärmavbild 2018-06-10 kl. 14.17.09