För lite att rida?


Till er som funderar på att söka till Hippologprogrammet och undrar om man behöver ha egen häst med sig så är svaret nej. Du behöver absolut inte ha egen häst för att få många timmar i sadeln för hästar kommer det att finnas så att det räcker och blir över.

Under programmets första år är det inte mycket schemalagd ridning. Vi red varannan vecka under en termin, det vill säga att vi var två grupper åt gången som befann oss i ridblocket och delade då på en häst under antingen vårterminen eller höstterminen. I unghästblocket red vi in en häst och den reds inte speciellt mycket och som sista block hade min grupp körning och där var vi schemalagda tre dagar i veckan och övriga dagar kunde vi beroende på vilken häst vi hade även rida våra körhästar. Utöver den här ridningen så fanns dagligen reservhästar som vi kunde rida, nästintill alltid tre-sex stycken beroende på intresse.

Här på Strömsholm är det betydligt mer ridning på schemat och vi har lektioner med våra unghästar fyra dagar i veckan, så är det även för dressyr och hoppblocken. Övriga dagar ska hästarna göra ett jobb som man kommit överens om med sin lärare. För de flesta är det uteritter som behövs men även andra jobb. I övrigt har vi även delar av klassen ridning på fredagar när vi har undervisningsmetodik. Här har jag även tagit möjligheten att rida igång Ackurat som varit konvalescent och det har inneburit sex extra ridpass i veckan för mig de senaste veckorna.

Att ha egen häst vid sidan om programmet har verkligen inte varit behövligt även om det såklart är roligt att ha sin egen häst att arbeta med. Men jag har nog aldrig haft så mycket att rida som jag har just nu. Det finns alltid personer som vill ha hjälp med sina hästar och jag har svårt att hinna med det jag har just nu. Det är lätt att man blir överambitiös och vill hinna med mer än vad som är möjligt. Just nu är det nästan en lyx att Kakan har vila så att jag kan prioritera andra som saker som kräver mer tid, exempel ridning av extrahästar och skolarbeten som ska lämnas in.

Jag får inte nog av min vardag. Hur trött jag än är vid klockan 20.00 på kvällarna så känns det alltid värt det. Jag rider numer alltid Ackurat på morgonen innan min första lektion. Att rida till slottet klockan 07.00 på morgonen har sin charm, kyligt men fridfullt. Det här är en tid i livet som jag inte kommer att få igen så jag tänker ta vara på den, även när kroppen skriker efter sömn och tårna känns som iskuber. Men egen häst eller inte, det kommer alltid att finnas hästar att rida.

Min skolhäst i remontblocket My heartbeat song *2015 e: Bravour – Be my Chief xx

 

Annonser

Tisdag

img_8502

Det enda som kan göra livet perfekt just nu är att jag får ordning på företagsekonomin och får en förståelse för det här med bokföring. Det skulle underlätta en hel del vill jag lova. Det blir ett intensivt pluggande fram till nästa vecka med andra ord, i helgen kommer jag sitta i omgångar och bara läsa in allt. En liten lätt stress har uppkommit men jag hoppas att det kommer kännas lättare ju mer jag läser.

Jag minns inte riktigt var jag avslutade sist jag skrev men en ny vecka är igång. I måndags löshoppade vi våra unghästar. Hjärtat visade vad hon är avlad för och glänste med sitt okomplicerade sätt att ta sig an uppgiften. Det var nästan väntat, för det finns inget som kan få henne att spetsa öronen och hitta fokus som en bom på marken. Det kommer nog att bli häst av henne också tillslut, dock inte under mitt block men det ska bli roligt att se var hon befinner sig i slutet av året.

Ackurat och jag trivs fortfarande med livet. Det är dags att öka på arbetet så att han snart är redo att bli skolhäst på riktigt igen. Vi har besökt galoppbanan och planerar ännu ett besök i veckan.

Jag andas häst varje ledig minut och tyvärr är det ju tiden från studierna som jag tummar på. Men jag försöker och hoppas på att hitta en struktur i arbetet, jag har åtminstone börjat en vecka i förväg och inte kvällen innan.

12.38

img_8443
img_8441

Veckorna går extremt fort och dagarna är slut redan innan man hinnit med att öppna ögonen. Men huvudsaken är kanske är att det är roligt, det finns få saker som är så roligt som att spendera dagarna bland hästlukt och mjuka pälsar.

Lördagens måsten är avklarade men jag har mitt egna stall kvar att göra innan jag kan känna mig helt klar. Julia hoppade två klasser med Goldie på Strömsholm med bra resultat! Mellan klasserna hann jag med att rida Ackurat på stallplan. Idag var jag glad att han var klippt så att han snabbt kunde torka efter passet.

Våra fredagar i skolan består av ett pass ridning som ingår i våra block och sedan har vi undervisningsmetodik på eftermiddagen vilket innebär att vi antingen håller lektion, rider lektion eller tittar på lektion. Denna gång fick jag rida med på hoppningen och Ackurat fick vara med och hoppa för första gången sedan terminsstart. Jag tror att han tyckte att det var lika roligt som jag tyckte att det var. Gasira avslutade dagen med två rundor på Hallsta ridklubb, en med ett stopp och en felfri.

Idag ska jag ta tag i företagsekonomin. Det ligger som en gnagande stress i bakhuvudet att vi snart har tenta och jag inte förstår någonting alls. Men hur svårt ska det vara kan man undra? 

img_8406

There is no substitute for hard work

44157318_361645471043918_5175687701965307904_n

Jag ställer mig ofta frågan hur folk hinner med allt? Men den verkliga frågan är kanske hur orkar människor? Hur sjutton finns det energi att orka gå upp på morgonen för att sedan hålla igång från morgon till kväll? Jag somnar i princip när jag sätter mig på en stol.

Min lediga torsdag som jag skulle ägna åt plugg blev mycket annat istället. Utsläpp vid 06.00 i det egna stallet. Uteritt till slottet med Ackurat tillsammans med Rebecka som red Newton vid 07.00 för att direkt därpå vid 09.00 sitta upp på Hjärtat för en uteritt tillsammans Agnes och Åse från klassen. Även där en vända till slottet, mest för att passa på medan Hjärtat var trött efter veckans arbete. Jag fick tyvärr markkänning två gånger i onsdags när vi var där med unghästgruppen så nu hade vi med oss en täthäst som kunde agera gott exempel och det blev betydligt bättre.

Några timmars plugg hann vi med trots allt, en fika på markan och sedan satt vi i Knytpunkten och funderade över Företagsekonomins grunder. Klockan 12.00 fick vi i oss lunch och sedan satt jag på en pall i stallet medan Agnes klippte sin skolhäst, där lyckades jag inhämta lite mer siffror innan det var dags för stalltjänst klockan 15.00. Mellan 17.00 och 19.00 klippte och badade jag och Rebecka våra hästar och satt sedan på läktaren för att se på hoppträning medan våra hästar torkade i lånade boxar. Kvällsfodrade vid 20.30 och nu har jag kommit ikapp.

Så åter igen, hur hinner människor med? Det går inte att dra ner på sömnen, den är absolut nödvändig som den är nu. Men jag skulle vilja hinna mer. Så mycket mer.

Ny dag imorgon och den ägnas åt ännu mer häst. Utsläpp i mitt egna stall och två pass ridning är står på vårt schema imorgon. Därefter åker jag på Pay and jump med Gasira. Livet går snabbt och det gäller att hinna med. Två veckor exakt kvar till Tentamen i Företagsekonomi och jag förstår fortfarande ingenting. Det är ett problem jag skjuter på lite till.

img_8354

Tisdag 2018-10-16

 

Helgen är slut och vi har haft värmebölja med över tjugo grader de senaste dagarna. Bland dessa gula höstblad kunde vi rida omkring i en kortärmad tröja ute på Agria naturbana när vi motionerade våra skolhästar under söndagen. Ackurat fortsätter att sätta lycka i dagarna och är en stor del i att skapa mening i en hektisk vardag. Ibland behöver man en sån häst, som bara existerar och som smittar av sig med sitt lugn. Det får en att tänka att det är inte så svårt trots allt.

Jag har även hunnit med att starta Goldie på Hamre Ridklubb med ett nedslag och sen var jag med och coachade Julia som även hon hoppade en klass tillsammans med honom. Det är så roligt att se utvecklingen som Goldie har gjort den här tiden. Det går bara åt rätt håll och helgens starter var ett kvitto på att han landat med uppgiften och att han hittat förtroende för oss på ryggen. I helgen startar Julia honom själv på Strömsholm och då ska jag vara med och hjälpa till. Blir glad av att kunna vara en del utav det här.

Veckan fortsätter med unghäst, Hjärtat och jag börjar hitta knapparna nu och jag njuter. Det är tråkigt att det är först nu som det börjar släppa, det är ju inte långt kvar innan det är dags för blockbyte och vi ska gå över till hoppningen och några andra i klassen ska ta över vårt arbete med unghästarna. Men jag får vara glad så länge som det varar.

img_8332img_8330img_8344img_8260

 

2018-10-13

Magi. Det är någonting med dessa ögon som får mig att le varenda gång. Att rensa tankarna på hans rygg, sortera och reflektera. Det finns inget bättre sätt att ladda batterierna efter en vecka som varit fullspäckad måsten och krav. Han är en riktig favorit, fina Jessy.

Planen var att sätta mig med ekonomiboken den här eftermiddagen men jag beslöt mig för att fortsätta njuta av dagen. Tog med mig borstarna ut i hagen och spenderade tid tillsammans med Kakan trots att det hade börjat skymma. Jag inser att det är dags att börja lära henne det här med personligt utrymme men samtidigt tycker jag om hennes tillgivna sida som alltid söker efter en hand som kan klappa eller klia. Det är ingenting jag vill ta ur henne men hon börjar bli för stor för att sitta i knä.

Tar tidigt kväll denna lördag. Imorgon har jag utsläpp i stallet och sedan blir det ponnytävling på Hamre. På eftermiddagen är tanken att rida Ackurat på Strömsholm. Laddar om för ytterligare en skolvecka, en vecka där jag ska börja plugga ekonomi inför tentan som kommer snart, nu kan jag inte skjuta på detta längre.

Dags att sparka in helgen

img_8159
En liten del av HP2 – Åse, Moa, Elin, jag, Agnes och Jenny

Klarblå himmel och strålande sol. Tänk att väder kan vara så avgörande för vilket humör man är på? Det blev en lång skoldag trots att vi egentligen inte gjorde annat än att befinna oss till häst, eller möjligtvis omkring häst. 

Stalltjänsten började för mig vid 06.30 och sedan hade jag unghästlektion på förmiddagen och Hjärtat gör verkligen framsteg från dag till dag. Jag undrar om det syntes på mig vilken lycka det var att sitta på hennes rygg idag. Kanske kan den motivationen hjälpa mig att skriva de sista meningarna på uppgiften innan jag skickar in den och förhoppningsvis kan lägga den bakom mig. Vi red bommar och avslutade med ett litet hinder, hon gör det så himla okomplicerat och nu kan jag börja komma till inverkan efter fyra veckors ”åka-häst-och-undvik-att-störa”.

Fredagseftermiddagar innebär alltid undervisningsmetodik och jag askulterade Jenny som höll lektion för några ifrån klassen. Därefter gick jag ut till gymnasiestallet och hämtade min grupp och höll min första övningslektion i kursen. Tänk om man hade kunnat ha en pulsmätare på mig i det läget? Det hade varit intressant.

Avslutade min skoldag med att rida ut Ackurat tillsammans med Rebecka. Jag tog sedan tag i att bada honom och fläta ner hans man, någonting som jag så många dagar nu bara blundat för men det svider i ögonen varje gång jag öppnar dom. Manen var hemsk innan jag ryckte den men tyvärr så vill den inte befinna sig på en sida men min förhoppning är att jag ska få ordning på den tillslut.

Efter en härlig skolvecka är det dags att ta helg. Men ledig är man sällan. Imorgon jobbar jag 7-16.00 och på söndag är det tävling på Hamre. Däremellan ska jag försöka hinna med att lastträna en häst, pyssla med min egen pärla, longera Hjärtat och rida ut med Ackurat. Det finns alltid att göra och det är väl kanske den verkliga charmen med hästlivet.

Leave people better than you found them

Fuktiga gräsmattor och mjuka grusvägar. Ljus som tränger igenom ett täcke av dimma och dis för att omvandla de gula bladen till lysande guld. Vi andas ut ånga i en kylig men ren luft samtidigt som solens strålar värmer våra ansikten. Klapprande hovar mot underlag som jag alltid har älskat att rida på och det toppas med att sitta bakom två öron som får mig att känna mig som en utav de mest privilegierade personerna i världen, fina, vänliga Ackurat. Vilken energiboost den här torsdagsmorgonen gav mig.

Våra torsdagar innebär eget ansvar över våra skolhästar och jag har turen att få njuta av hästryggen trots att våra unghästar har vila just dessa dagar. Det gäller att ta vara på de tillfällen som ges och jag märker att jag har blivit betydligt bättre på det. Denna förövrigt lediga förmiddag har spenderats med uppgiftsskrivande och jag börjar skymta slutet i tunneln, kanske beror på det att många delar har fallit på plats i ridningen och att jag nu får möjlighet att sätta ord på allt det som plötsligt verkar vilja fungera? Kanske har det hela tiden varit lika självklart som att löven på träden faller varje höst, långsamt men alltid väntat, det är bara mitt tålamod som befunnit sig i en svacka.

Det är en konst att hantera viljan att utvecklas, att acceptera och förstå att saker kommer när det är dags, att allt har sin tid och det finns saker vi inte kan skynda på. Jag längtar alltid efter morgondagen även om det ibland blir alldeles för mycket som jag samlar på hög. Men visst vill jag våga påstå att jag blivit bättre, på att strukturera upp kaoset i den värld vi lever i.

Ännu en tanke att avsluta denna torsdag med är det som rubriken talar om, det var en mening som fastnade hos mig denna morgon. När jag klev ur bilen på stallplan med mobilen i handen och orden rullade förbi. En tankeställare som fick mig att pausa i hopp om att förstå och praktiskt kunna tillämpa just det. En mening som säger något mer om verkligheten, om det sociala samspelet med andra. Jag önskar att jag kunde göra mer, både för andra och för mig själv. Det som jag gör för andra kommer att studsa tillbaka på mig men lika så kommer allt det jag gör mot mig själv att speglas mot andra. Om jag kan göra något så önskar jag att det är precis det som jag gör.

11
Hösten 2015 – foto: Alexandra Sjöblom

Välbekanta mular och ett platt landskap


Det blev inte många timmars sömn i helgen och nu dagarna som varit har ägnats åt att prioritera det som prioriteras borde, det vill säga att komma ikapp, andas och försöka att hitta rytmen igen. Det har redan hunnit bli onsdag och det gnager i mig att inlämningen ännu inte är klar, men det är två dagar kvar.

Slide mötte oss i stallet i söndags, med lika lysande ögon som alltid. Som om han planerade för eftermiddagsbuset som skulle utföras under i hagen. Och Aramiz, han stod på AG i en utav foderautomaterna, undrar om han känner sig lite stolt nu när han kunde gå in själv och få ner luckan? I våras fick vi hjälpa honom både in och ut ur automaten eftersom han inte hade förstått hur den fungerade. Det var som vanligt men ändå så annorlunda, så tomt men ändå fullt av passionerade hästälskare som ville se Sveriges bästa unghästar göra upp i finalerna. Kanske kändes det tomt för att det inte längre är hemma? Kanske för att vår klass har lämnat anläggningen och det inte längre är kända ansikten man möter. Men jag fick min dos av igenkännande, av värme och trygghet när jag klappade om de två individerna som hjälpte mig genom skolans praktiska block, den enda som saknades på plats var Alice. Dom tre som höll ihop vardagen när allt kändes en aningens för tungt att bära.

Fina hästar, en vacker tävlingsplats och en spännande final med testryttare för de femåriga hopphästarna underhöll oss innan tröttheten tog över och vi behövde bege oss hem. Agnes och jag fick besöka Flyinge igen, vi fick träffa Nette som bodde med oss på Gustafslund större delen utav året men som fortfarande är kvar för att avsluta sin gymnasieutbildning på Flyinge och jag fick spendera tid med Vendela som jag träffar alltför sällan numer. Hur trött man än var när jag somnade den söndagskvällen så var ändå energikontot laddat till någon slags maxgräns.

Vecka 41 är igång, redan halvvägs igenom, hur nu det gick till? Det kan ha hänt att jag blinkade och tiden rann iväg. Min unghäst Hjärtat har gjort tre helt underbara pass, det är så att leendet knappt velat lämna mina läppar. Idag inledde vi dock med att jag fick markkänning men sedan travade vi runt galoppbanan med en känsla som att sväva på moln. Det kommer att gå snabbt nu.

SLU:s Doktorspromotion på Ultuna, Uppsala

”What you can’t accomplish in an hour should usually be put off until tomorrow”

”No. 1. Get your tack and equipment just right, and then forget about it and concentrate on the horse.

No. 2. The horse is bigger than you are, and it should carry you. The quieter you sit, the easier this will be for the horse.

No. 3. The horse’s engine is in the rear. Thus, you must ride your horse from behind, and not focus on the forehand simply because you can see it.

No. 4. It takes two to pull. Don’t pull. Push.

No. 5. For your horse to be keen but submissive, it must be calm, straight and forward.

No. 6. When the horse isn`t straight, the hollow side is the difficult side.

No. 7. The inside rein controls the bending, the outside rein controls the speed.

No. 8. Never rest your hands on the horse’s mouth. You make a contract with it: ”You carry your head and I’ll carry my hands.”

No. 9. If the horse can’t learn to accept what you’re doing, it isn’t any good.

No. 10. Once you’ve used an aid, put it back.

No. 11. You can exaggerate every virtue into a defect.

No. 12. Always carry a stick, then you will seldom need it.

No. 13. If you`ve given something a fair trial, and it still doesn’t work, try something else—even the opposite.

No. 14. Know when to start and when to stop. Know when to resist and when to reward.

No. 15. If you’re going to have a fight, you pick the time and place.

No. 16. What you can’t accomplish in an hour should usually be put off until tomorrow.

No. 17. You can think your way out of many problems faster than you can ride your way out of them.

No. 18. When the horse jumps, you go with it, not the other way around.

No. 19. Don`t let over-jumping or dull routine erode the horse’s desire to jump cleanly. It’s hard to jump clear rounds if the horse isn’t trying.

No. 20. Never give up until the rail hits the ground.

No. 21. Young horses are like children—give them a lot of love, but don’t let them get away with anything.

No. 22. In practice, do things as perfectly as you can; in competition, do what you have to do.

No. 23. Never fight the oats.

No. 24. The harder you work, the luckier you get.”

~Bill Steinkraus

13
Fantastiska Adonis aka Adde, jag hade tur som fick vara med på din resa, från dressyrhäst till hopphäst, vi lärde av varandra ♥