Tisdag

Foto: Alexandra Sjöblom

Hostar mer än vad jag andas för tillfället, frågan är när det här kommer att gå över. Imorgon är jag ledig och det är välbehövligt. Men tyvärr innebär ledighet inte alltid vila. Kakan ska till Evidensia och byta sitt specialbeslag på bakhoven på morgonen.

Jag har fått hjälp med Tequila tre dagar i rad nu då jag inte alls har kunnat rida. Elin trimmade dressyr i söndags, red ut igår och idag körde vi till Strömsholm och hon red en dressyrträning. Det är roligt att Elin och Tequila fungerar så bra ihop och dressyr är alltid nyttigt oavsett vem som rider. Nu vill jag bara upp och rida igen efter att ha suttit på sidan ett pass. Utvecklingen går ständigt framåt och jag är glad över alla saker som bli lättare för var dag som går. Träning ger verkligen resultat och jag är tacksam för all kunskap som finns runt oss.

En fullspäckad vecka väntar och jag hoppas att jag ska hinna med att tillfriskna. Från nästa vecka kommer jag att ha några fler lediga dagar och då ska jag passa på att förbereda mig inför hösten. Det är många dokument som ska rensas från datorn, papper som ska skrivas ut och saker som ska sorteras. Det ska bli skönt att få vara ledig, att komma ikapp utan att ha någonting annat planerat.

Annonser

Bättre på att tävla

IMG_0196IMG_0084
Foto: Alexandra Sjöblom ©

Det är en svårighet i sig att tävla och jag tror att det är först nu som jag på riktigt inser att jag behöver träna mina tävlingsnerver. För jag tror att många utav dom felen vi får med oss på banan beror på att jag blir osäker i mina beslut och inte vågar lita på att vi kan.

När jag började tävla för många år sedan blev jag väldigt nervös. När jag sedan hade ponnyer som började plocka hem vinster och placeringar tog tävlingsmänniskan över jag blev istället arg och besviken när det inte gick som planerat. Avlutade ponnytiden med att rida i avdelning B vilket gjorde att jag kände mig väldigt trygg och säker, målsättningen var alltid att komma i mål och resten spelade egentligen ingen roll. Det är annorlunda nu, jag vill lite för mycket och fäller krokben för mig själv.

Funderar på hur jag ska kunna släppa på spärrarna. Hur jag ska göra för att känna mig säkrare. För på träning blir det en helt annan ridning än det blir på tävling. Jag behöver helt enkelt hitta en strategi för hur jag ska kunna behålla lugnet och lägga ifrån mig den gnagande oron, för jag vill ändå inte påstå att jag känner mig nervös.  Den största frågan är kanske ”hur” nu detta ska gå till?

Det känns som en liten svacka på tävling men ändå har träningen aldrig gått så bra som den går nu. För varje ridpass så känns det som att pusselbitarna faller på plats. Dressyrarbetet ger verkligen resultat och ibland upplever jag Tequila som för lydig på hinder vilket gör det svårt för mig att veta hur jag ska rida henne. Det är nog en tidsfråga och en övergångsperiod innan jag lär mig det också. Tills dess fortsätter vi att traggla.

Jag är så tacksam för henne. Oändligt tacksam för att jag fått den här chansen. Hon gör mig lycklig varje dag och jag lär mig nya saker hela tiden. Min svarta drömhäst.

feber, hosta och halsont


Sommaren har gått fortare än vad jag kunnat föreställa mig. Om en månad börjar vi igen och under augusti månad så jobbar jag inte lika intensivt som jag har gjort under juli. Dock börjar lektionsverksamheten snart och jag kommer under hösten att hålla lektioner både på Hallsta Ridklubb och Köpings Ridklubb vilket jag ser mycket fram emot. Behöver samla rutin och erfarenhet i rollen som ridlärare och ett kortare vikariat är precis lagom.

Tequila gjorde en hoppträning inför helgens tävling och trots en ryttare som legat sjuk hela dagen så hoppade hon som guld. Det är så himla roligt att rida just nu, pusselbitarna faller på plats och allt jobb med dressyren börjar ge resultat. Sakta med säkert tar vi oss framåt och det känns roligt att vi tidigare och tidigare in i passet kommer till ridning och inte enbart de sista sprången. Mycket jobb kvar men det är lika roligt varje dag. På lördag startar vi 110cm och 120cm på Sundbyholm. Därefter ska höstens tävlingsplanering fastställas.

Nu väntas ett par dagars ledighet och jag tänker använda dom på bästa sätt, till häst, med sovmorgon där det går, beta av listorna med saker som ska göras och andra måsten. Komma ikapp och samtidigt ta det lugnt är högst prioriterat.

img_0186

Måndag

IMG_7286

Rivstartade veckan med en fantastisk träning med Tequila. Det är dags att komma i form igen. Börja lägga grunden för vad som ska synas på resultatlistan i höst. Det ska bli extremt roligt och efter dom sprången som hon bjöd på idag ska det bli spännande av se hur vi ska jobba för att kunna producera fler av den sorten. Ytterligare en träning på onsdag och tävling nästa vecka. Jag är lyckligt lottad över att ha en så engagerad tränare som hjälper mig med allt och lite till!

Måndag, en start på en ny vecka. På något sätt älskar jag måndagskvällar. Det känns som en chans att skapa någonting nytt. En möjlighet att planera för allt det som väntar samtidigt som man får chans att vända blad från gårdagen. Reflektera över allt det som hänt och se hur man kan förändra och förbättra för framtiden. Just denna måndag somnar jag lite för sent eftersom tiden sprang iväg när jag gjorde det sista i stallet. Men det känns skönt, fridfullt, att jag tillåter att tiden går och accepterar den tid som saker tar. En känsla av trygghet och själen får ro.

Veckan bjuder på jobb, en ledig dag, hästar i mängder, träning, födelsedagsfirande och annat pysslande. Det ska tydligen också bli upp mot 30 grader så jag förbereder mig på värmeslag. Förhoppningsvis får vi lite svalkande vind också annars kommer det att bli påfrestande att jobba..

Nu dröjer det inte länge innan ögonlocken kommer att bli för tunga. Klockan ringer trots av 05.20 imorgon så kanske borde jag unna mig det. En natts sömn.

Hjärtat brukar alltid ha rätt


Min vän Alexandra tog med sig kameran ut till stallet igår kväll för att fotografera hästarna och resultatet blev bättre än vad jag kunnat föreställa mig! Hon är verkligen så duktig och till och med Tequila lyckades bli bra på bild. Kakan hade jag förväntat mig mer av men hon tyckte mest att det var spännande att ha bett i munnen igen efter många månader utan. 

Jag får verkligen nypa mig i armen. Livet har en tendens att överraska men också att förvirra. För ett år sedan drömde jag om att bli hästägare igen men planerna låg en bit in i framtiden. Jag och Tudelu var anmälda till vår 120cm debut när det blev bestämt att hon skulle provridas av en familj från Umeå. Det gick inte många timmar mellan hennes provridning och annonsen som jag hittade på hästnet. Dagen därpå hade jag bestämt mig, Kakan skulle flytta till Strömsholm. Mindre än ett år senare skrev jag på papperna och blev ägare till ytterligare en häst. Kakan köpte jag över telefon och Tequila hade jag hunnit lära känna under många månader. Helt olika förutsättningar men jag är precis lika nöjd. Ibland är köpen vi gör med hjärtat de allra bästa, tänker vi efter för mycket kommer vi alltid att kunna hitta anledningar till ”varför inte”.

Jag är tacksam för att många har hjälpt mig att göra det här möjligt och tacksam för att de båda ger mig glädje varje dag. Jag har tur, en enorm tur.

Vårt andra år

 

Här kan ni läsa om vårt första år.


Och så står vi här igen. Dagarna har runnit ut och vårt andra år på Hippologen har lidit mot sitt slut. Vi har tagit oss igenom 2/3 delar av programmet och det börjar kännas nu. Tiden går alltid fortare än vad man tror och det känns som att vi precis lämnade Flyinges vackra anläggning. Strömsholm känns mer som hemma även om jag aldrig tidigare varit en del av bubblan. Den bubblan som kretsar kring hästar, utveckling och forskningsanknuten kunskap. Precis som när flyttlasset gick från skåne så avslutade vi vårt år här fulla med nya erfarenheter som vi kommer kunna praktisera i vårt kommande arbetsliv.

Det var en omställning att flytta hem efter att ha bott ”själv” 60mil hemifrån. Att komma hem till allt det som varit så bekant var långt ifrån så självklart som jag hade räknat med. Människor förändras i takt med att de möter nya utmaningar och berikas med ny kunskap. Jag var inte samma person när väskorna packades upp hemma i mitt gamla rum som jag var den dagen jag lastade på Tudelu och reste ner till flyinge, långt ifrån. På gott och på ont men om jag ska vara ärlig så trivs jag betydligt bättre med mig själv idag än vad jag gjorde då. För idag, efter dom här två åren, så har jag lärt mig mer om mig själv än vad jag gjorde under hela min livstid här i min hemort. Allt förändras inklusive en själv och kanske finns det en mening även med det.


Strömsholm har bjudit på fantastiska hästar(!), intensiva ridblock och lärorika kurser i pedagogik, ekonomi och hästkunskap. Jag har bearbetat texter tills ögonen tårats av frustration och dragit lättnadens suck när jag tillslut blivit godkänd. Jag har ridit sönder x-antal ridhandskar och mina favoritstövlar sa upp sig precis innan skolan tog slut. Jag har ramlat av mer än en gång men det är kanske inte helt fel utsikt att smaka grus framför slottet? Jag har utvecklat mina praktiska skills i att utnyttja varje minut fram till inlämningens deadline klockan 23.59. Jag har förälskat mig i varenda en av mina skolhästar och jag gick i mål med godkänt i alla ämnen, vilket trots allt var målet.

Hjärtat fick inleda unghästblocket med mig. Det var en växande frustration som bröt ner det lilla självförtroende jag hade men vad jag tyckte om henne. Hon gav mig många gråa hår men också överväldigande lycka när polletten tillslut trillade ner. Hon prövade mitt tålamod och lärde mig att det är någonting jag behöver fortsätta att jobba vidare med. Roligast av allt är kanske att se hur mycket våra unghästar utvecklades under året genom de olika blocken.

Nemo fick bli min hopphäst under årets andra block och den största lärdomen jag tar med mig från honom är kanske att jag behöver våga vänta på språnget. Att inte ta första bästa distans jag ser, för det var både han och jag bra på. Trivdes otroligt bra med honom som skolhäst men tyvärr kändes det som att min egen polett trillade ner först när vi skulle inleda den sista veckan tillsammans, jag hade behövt iallafall en vecka till för att få befästa den där isklumpen i magen.

Fasade något över att spendera 9 veckor i dressyrsadel men Stephanie fick mig att älska varje minut. Vilken fantastisk häst som visade mig hur roligt det kan vara med dressyr och hur svårt det faktiskt är med tajming utan givna andningspauser. Avslutade med att rida MSVC på hela 68% efter att jag lång tid tragglat för att hinna med att rida alla rörelser och vägar i följd. Dressyrblocket blev kanske det mest givande blocket och kanske även det som jag ser mest fram emot när skolan sätter igång igen, även om hoppningen ligger mig varmast om hjärtat.


Viktigast av allt har kanske varit Ackurat, så mycket glädje som han har givit mig det här året. Han är så snäll som han är stor. Jag undrar om han förstod hur viktiga alla tidiga ridturer var för mig? För varje dag gjorde han mig glad och aldrig någonsin ville jag byta ut en regnig morgon med honom. En mörk eftermiddag med honom mitt i vintern, allt var lika viktigt.

Jag är glad för att vi haft så extremt engagerade lärare, som kommer med lösningar på problem vi inte visste att vi hade. Som gör allt för att det ska gå bra för oss. Som matar oss med kunskap vare sig vi vill eller inte. Som lär oss att ifrågasätta, allt, hela tiden. Vi är lyckligt lottade att få vara endel av det här och vi kommer nog kanske inte inse det på riktigt förrän det hela är slut.

Strömsholm är vackert, kanske inte lika vackert som Flyinge men det handlar kanske inte heller alltid om att jämföra, utan mer om att se saker för vad det är. Jag trivs bättre än vad jag hade föreställt mig trots att flytten hem tog mig tillbaka för många år i livet. Det har varit mer komplicerat än vad jag hade tänkt mig även om det också på många sätt har varit bättre än i mina tankar. För i Flyinge lärde jag mig att förstå mig själv och under vårt andra år har jag tränat på hur jag ska hantera eller kanske främst acceptera mig själv och allt runt omkring.

Min förhoppning och mitt mål för vårt sista år är att jag ska hitta en strategi för hur jag vill leva mitt kommande liv. Att jag ska skapa en vardag som fungerar och däremellan njuta av mitt sista år i hästbubblan, sätta tydliga mål och ge mig fan på att jag ska nå dom. Ta vara på varje chans och fortsätta vara tacksam. För jag vet att jag är tacksam över att vara här. Tacksam för den umgängeskrets jag utvecklat, hur hade jag klarat mig utan alla dessa fantastiska människor som går i min klass? Tacksam för att vi befinner oss i en miljö som både inspirerar, motiverar och utmanar oss att bli bättre.

Ge mig en sommar att lösa det som lösas ska sen ser jag verkligen fram emot hösten.

img_0447img_8159img_8842img_9742DSC_0063img_0353bde40831-e779-4e56-8e5b-be070f335cca843d80d6-3353-414b-984b-e58d1bbe377d

 

A little progress each day adds up to big results


Sommaren flyter på och tiden går fortare än någonsin. Dagarna smälter samman och rutinerna är givna, 6.30 vill hästarna ha sin frukost och eftermiddagarna spenderar jag med mina egna stjärnor, däremellan hinner vi som är kvar i området umgås. Våra dagar på jobbet består av stallarbete, beteskoll och allmänt pysslande med allt och inget så det blir hästar från morgon till kväll i princip. Jag har svårt att föreställa mig en bättre sommar, jag stormtrivs.

För oss börjar skolan först i september och jag längtar redan efter att få starta upp mitt sista år på hippologen. Jag har ordnat en praktikplats inför hösten och jag känner mig motiverad över att på riktigt komma igång med Tequila igen efter hennes lilla vila. Det blir målmedveten träning nu under den kommande tiden och det känns som att det kommer bli väldigt bra. Största fokuset ligger på att få bort sommarmagen men förstår att det är svårt när hon betar gräs från morgon till kväll.

Just idag är jag ledig och imorgon också för den delen. Det innebär kort och gott att jag tog sovmorgon innan jag klev upp och påbörjade det som jag inte har hunnit med tidigare. Det brukar bli så att lediga dagar handlar om att komma ikapp med allt det som jag skjutit framför mig. Denna dag blir en sådan dag men även imorgon är jag ledig och då tänker jag göra lite mer av det jag känner att jag behöver.

66941206_2357890444538540_2846506523364950016_n

Efter jobbet igår fick jag följa med på tur till slottet på Dorian med Mirjam som red Toya. 

Det blir kanske inte bättre än såhär

_GEB2820

Så bra det blev trots allt. Jag började fundera över ett stallbyte någon gång innan jul för att jag kände att jag inte hann med varken häst, mig själv eller de stallsysslor som ingick. Skolan tog för mycket tid och jag hade för många bollar i luften för att få det hela att gå runt. I stallet där Kakan stod handlade det i princip om att ta ett pass om dagen medan hos Tequila hade jag inte några pass innan dess att jag köpte henne. Det tog ork och energi att vara på skolan från 06.30-17.00 nästan varje vardag och på det ha ett utsläpp på morgonen. Om jag inte utsläpp veckodagar var jag tvungen att ta helger, de enda dagarna där jag annars skulle försöka ta igen förlorad sömn. Därefter skulle eftermiddagen delas i två för att hinna med att åka mellan stallen. Det var inte omöjligt men det tog energi, energi som jag inte hade, och tillslut kändes det väldigt tungt.

Jag tror inte jag insett hur mycket tid jag spenderat i bilen innan jag fick hästarna i samma stall. Helt plötsligt finns det tid över för att hinna med annat. Jag kommer inte längre hem vid 21.00 tiden och det dåliga samvetet har lämnat mina axlar. Jag tar mig tid att njuta av att jag kan spendera tid med det som jag älskar allra mest och jag känner mig motiverad till ridningen. Jag oroar mig betydligt mindre över att tiden inte räcker till och stallet har blivit en fristad från problemen som finns utanför. Hittills har jag bara upplevt alla fördelar som flytten har medfört.

Ibland krävs ett miljöbyte för att bryta gamla vanor. För att kunna se på gamla saker med nya ögon. Jag fick tillbaka gnistan och stallet har blivit en plats där jag kan fylla på med energi istället för en plats som tömmer mig på ork. Jag är glad att jag trots många om och men tog beslutet att flytta och att det fanns möjlighet för båda hästarna att flytta med!

_GEB2901

Köpings ridklubb 6-7/7


En tävlingshelg är över och på något sätt känner jag mig trygg i resultatet, för bättre än såhär var vi inte just idag. Under gårdagen gjorde vi två rundor varav den ena är jag mycket nöjd med. Där red vi felfritt och slutade på en femteplats. Till den andra klassen ändrade jag min ridning lite för mycket och red med för mycket tryck vilket gjorde att fyra bommar föll på vägen. Trots detta lyckades laget hoppa till sig förstaplatsen i andra omgången av division ett. 

Idag hoppade jag två klasser där den första klassen var en 120cm där jag fick med mig sista hindret i omhoppningen. Väldigt bra runda där jag tycker att jag red bra. Halkade på ett ställe i omhoppningen men i övrigt var det mycket som var bra. Slutade på en fjärdeplats i den klassen. Valde att efteranmäla till 130cm vilket såhär i efterhand kan kännas dumt men jag väljer att se det som en lärdom. Vid hinder nummer 8:a fick jag ett stopp och valde då att ta hinder nummer två istället vilket gjorde att jag blev utesluten. Några bra språng fick vi och vi fick även nosa på den nya höjden. En annan gång sitter det men tills dess tränar vi vidare på allt det som är svårt.

Nu får Tequila lite sommarvila. En veckas vila är tanken då jag åker bort måndag till torsdag och efter det lägger vi upp en ny plan för hur hösten ska komma att se ut. Det är mycket jag vill förbättra och jag är väldigt glad över den terräng som finns nu i det nya stallet med backar att klättra i. Det kommer spenderas många timmar ute på åsen under sensommaren. Det ska bli roligt att se hur vi kan utveckla det här!

9b7294b5-972c-42d8-a7bc-9f615e0fdc0a

If I had three wishes, all of them would be for you

Och plötsligt står vi där. Med tårarna tryckande bakom ögonlocken, av lättnad, och med axlar som för förstå gången på länge tillåts att slappna av. Spänningen har lagt sig och vi börjar se ett avslut på allt det som tidigare har gjort så ont. Ett evigt dåligt samvete över att Kakan har hamnat i skymundan kanske äntligen kommer kunna släppa i och med att hästarna numer står i samma stall och att hon får börja lämna boxen. Det ger mig mer tid för just att hanteringen samt betydligt färre stallpass ger mig möjlighet att planera min tid på ett mer effektivt sätt.

Det lyckade besöket på djursjukhuset avslutades med att Kakan fick komma ut i sjukhage för första gången sedan februari. Jag tror att hon förstod allvaret och hon visade att hon axlade ansvaret som det innebar att komma ut. Jag är lycklig nu och jag tror att hon är lika lycklig.

För Tequila har flytten inneburet två uteritter för att lära känna sin nya hemmiljö. Det har varit ganska lagom med arbete med tanke på helgens tvådagars tävling i Köping. Idag red vi ett pass i paddocken och tog några språng för att stämma av formkurvan. Hon var på bra humör och vi känner oss red för helgen. Jag ser fram emot att äntligen tävla igen och även att ta tag i en del måsten. Men först har jag två dagars jobb kvar innan jag får lite ledighet under kommande vecka.